oväntad egentid.

Vaknar upp. Huset är alldeles tyst. Den andra sidan av sängen är tom. Man skulle kunna tro att älskade har åkt iväg och tagit huliganen med sig. Det första är sant, att älskade har åkt iväg. Fjällvandring med pojkarna i helgen. Men att huliganen har följt med är inte sant. Det är bara det att jag har vaknat före honom. När hände det senast?

en lördag i min smak.

Älskade är iväg på partaj med boysen, den lille huliganen somnade av sig själv (det har inte hänt på väldigt, väldigt länge) för en dryg timme sedan och jag har bunkrat upp med ett kilo godis, jordnötsringar och Trocadero och de sista avsnitten av säsong två av serien Hart of Dixie (jag är sååå Team Wade!).

Det går ingen nöd på mig alltså.
Ifall någon funderade på det.

Jag åker tillbaka till Bluebell nu om ni vill mig något.
Adios!

jag lägger min röst på det här.

Till skillnad från igår, då det tydligen var morgon redan klockan sex (och jag sov ingenting mellan tre och fem) vaknade vi alldeles nyss. Och om det bara är dessa två alternativ som finns så föredrar jag dagens tid. Helt klart.

I'm not falling for that.

Jag tror det är första gången sedan jag började läsa dessa två tidningar som jag fått ALLA sidor. Det är en konstig känsla. Men det hjälper dock inte. Det är gul/svart som gäller imorrn. Och alla andra dagar också för den delen.

is it my lucky day?

Titta vad jag hittade i skåpet. En sådan lycka!

Published with Blogger-droid v2.0.4

eight is a good number.

Åtta timmars sömn i ett svep. Det var väldigt längesedan. Tack till den som ska tackas för det!

Published with Blogger-droid v2.0.3

I've got a feeling, this year's for me and you.

Sömnen verkar vara tillbaka. Den nattliga alltså. På dagarna vet vi ju att den är där. Så jävla skönt. Men det är ett under att jag har sovit så bra inatt med tanke på hur mycket jag har gjort. Först skulle vi resa ner till syster i Västerås. Det var väldigt krångligt att ta sig dit för de bodde ute på en ö och det var verkligen inte det lättaste att ta sig dit om jag säger så.

Sedan har jag även jagat en massa killar på Coop (inte på vårat Coop, utan ett annat) av någon konstig anledning. Kommer inte ihåg varför, men jag skulle prata med någon för att de skulle ställa upp i en tävling av något slag. Coop var stort och väldigt konstigt byggt så jag hittade inte pojkarna var jag ute efter.

Efter det vaknade jag av att min arm hade domnat bort. Som sagt, ett under att jag har sovit överhuvudtaget inatt. Men jag är ju tjej och kan göra flera saker samtidigt vilket jag är glad över för jag behöver verkligen sova.

Morgonens låt: The Pogues feat. Kirsty MacColl (det var ett tag sedan, men nu sjöngs det i huvudet igen och det är en av mina absoluta favoritlåtar så här kring jul)

can't believe it.

Halleluja! Äntligen! Jag har knappt några ord att använda. Men jag är så glad och lycklig att det äntligen gick att somna igår och att jag lyckades somna om när älskade for på jobbet. Åh, vilken underbar känsla att vakna och se att klockan är tjugo i tio istället för sex. Woho!

Tyvärr har jag huvudvärk och ganska ont i ryggen, men jag väljer att ignorerar dessa två "små" problem, för jag har fan i mig fått sova en hel natt utan trubbel. Ska fira med en redig frukost och Våra bästa år (om nu kanalen fungerar idag, den gjorde nämligen inte det igår).