Visar inlägg med etikett snurrigt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett snurrigt. Visa alla inlägg

måndag, juni 17, 2013

har ingen aning om vad som händer eller var jag är.

Jag kommer inte ihåg när jag senast var kvar på jobbet så här länge. Men idag har det inte gått bra. Usch och fy. Huvudet är snurrigt och ögonen är helt åt skogen. Timmarna från det att jag kom hit fram till för en liten stund sedan är ett töcken, så jag hoppas verkligen inte att inläsningen har blivit påverkad av mitt konstiga sinnestillstånd.

Fan, jag är så jävla trött. Men jag får verkligen skylla mig själv. Dessa kommande tre lediga dagar ska jag verkligen gå och sova i rätt tid om kvällarna. Och med rätt tid menar jag när jag lagt sonen och röjt undan i köket (mina nya kvällsrutiner ser ut som så att jag går runt med sonen i selen ett tag (hur länge beror lite på sonens sinnesstämning) och sedan städar jag upp i köket, vilket jag har börjat tycka om att göra (något fel måste det vara på mig)). Det finns ingen anledning att ligga vaken i soffan och se på skit på teven när jag kan gå och sova och förhoppningsvis få sova lite mer ordentligt.

Äh, jag känner att svamlar och skyller på att hjärnan är på väg att stänga av. Jag ska sluta skriva och inte tänka på någonting alls de sista minuterna av tidningsskicket, för jag behöver all tankeverksamhet och energi för att kunna köra bilen hem.

Godnatt!

söndag, februari 12, 2012

I want to go home.

Jag är väldigt glad att tidningen håller på att skickas. Dels för att det är mycket som har gått emot mig ikväll och dels för att jag inte känner mig särskilt piggelin. Känns som att jag ska svimma vilken sekund som helst. Tror det beror på för lite sömn och för konstigt matintag (förutom middagen som var utsökt (födelsedagsmiddag för svägerskan)). Så jag ska göra något åt det sistnämnda på en gång när jag kommer hem och direkt efter det tar jag hand om det första. Jag längtar.

torsdag, juli 28, 2011

like a rollercoaster ride.

Jag tror det var typ lite mer än tio år sedan sist. Men nu har jag gjort det och jag kan med gott samvete säga att det kommer nog att dröja minst tio år till nästa gång. Fy fan säger jag bara! Haha... Hjärnan är fortfarande inte på plats och jag mår lite halvknasigt trots en skön cykeltur hem från stan. Virvelvinden och jag är inte bästa vänner!