Ja, då var premiären över. Och vilket första program det blev. Tårarna kom fram vid tre tillfällen. Första gången var när den otroligt vackra Yvonne Ryding skred fram över golvet. Så vackert att håret reste sig på mina armar. Andra gången kom tårarna samtidigt som ett nästintill kvävande skrattanfall. Lasse Brandeby stapplade fram över golvet och jag måste nog säga att i jämförelse med honom så var Peppe Eng en naturbegåvning. Hahaha.... Tredje gången ögonen fylldes var när Malou von Sivers visade att även hon kan dansa.. Vackert!
Men jag måste ju säga att det var lite jobbigt att se programmet. Så många minnen kom tillbaka. Känns lite jobbigt att veta att jag inte får stå där bakom kulisserna denna säsong och se programmet live. Men jag får helt enkelt leva på att jag faktiskt har stått där bakom kulisserna en gång i mitt liv i alla fall...
Vad ska jag nu fortsätta denna fredagskväll med?
Jag har säkert någon bra serie på datorn som jag kan sätta ögonen i.
Men hur som helst ska jag först valsa iväg in på toaletten. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar