don't let your children read this.

Vad är det här egentligen? Snöstorm? Jag vet att det är april och vädret kan vara lite smått "ostadigt" denna månad. Men varför måste det ligga någon som helst sanning i det påståendet? Jag är så jävla helvetes less på all denna jävla satans snö. Förlåt för språket, men jag blir så jävla less! Gaaah!

Rastlös är jag också. En stund i soffan med boken kanske gör susen. Men då kom jag på att jag gärna hade velat ha någonting att tugga på medan jag följer äventyret på Hogwarts (yes, jag läser de böckerna igen, är det något fel med det eller?) och har jag något tuggbart hemma? Visserligen har jag det, men ingenting som faller i smaken. Så då måste jag lik förbannat klä på mig och ut i snöfanskapet. Jag ber återigen om ursäkt för mitt fula språk, men det är en sån dag känner jag. Kanske att jag blir lugnare efter något gott i magen och en stund med Harry och hans vänner.

I bruise easily.

Tog en liten paus i filmen för att se Gladiatorerna. Ett program som jag älskade när jag var liten (tycker fortfarande det är jävligt roligt). Det började med de amerikanska och redan då var jag såld. När det sedan kom till Sverige blev jag riktigt sugen på att ställa upp (inte som gladiator såklart) och hade jag bara haft disciplinen hade det nog inte varit några problem. För tio år sedan alltså. Idag skulle det nog innebär en massa problem. Det skulle nog innebära slutet för Tant Glas.

Så jag nöjer mig med att ligga i soffan och se när andra människor imponerar. Men nu är det slut på adrenalin och svett, jag ska tillbaka till Hogwarts och följa med i kampen mot Dolores Umbridge och de andra i ministeriet (även om jag vet hur kampen kommer gå). Harry behöver all hjälp han kan få för att övertala de envisa pamparna att You-know-who är tillbaka. Är ni med?

I'm not complaining.

Älskade är på party med grabbarna. Själv ligger jag i soffan med tända ljus, en skål med godis och Harry & co på teve. En rätt bra avslutning på en rätt bra dag skulle jag säga.

Published with Blogger-droid v2.0.3

it can't go on forever.

Inatt har det varit en massa på gång. Jag har slagits mot He-who-must-not-be-named på Hogwarts. Jag har vridit och vänt mig tusen miljoner gånger. Försökt hålla tån borta från att klämmas eller slås i madrassen. Jag har funderat mycket på hur bloggen ska se ut (och jag har en bra idé i huvudet, så nu är det bara att få det gjort också).

Jag har med andra ord sovit ganska dåligt. Men det går ju inte att sova hur bra som helst hela tiden. Någon gång måste ju även John Blund få göra misstag. Hursomhelst har jag lite att göra idag, så det är väl bara att glömma den dåliga natten och hoppas att JB gör en bättre insats inatt.

På tal om tån så kan jag säga att den känns bättre idag. Behöver inte gå lika knasigt som igår. Smärtan är inte lika intensiv som igår och den har minskat lite i storlek. Framsteg. Kan dock bli svårt att komma i fotbollsskorna, men det är inte förrän imorrn så jag hoppas på fler framsteg.

I love days like these.

Hemkommen från en mysig stund på stan med älskade. Lunch och sista småfix inför kvällen. Nu ska jag koka mig en kopp kaffe (inte riktigt kaffe så klart) och lägga mig i soffan och fortsätta äventyret med Harry och hans vänner.

I can't tell time.

Kollade precis på klockan och insåg att jag lugnt kunde sätta mig och läsa min bok en stund innan jag avslutar dagens arbete. Men så inser jag att klockan bara är strax efter elva och inte tolv som jag trodde. Suck. Det betyder alltså att jag har stressat alldeles i onödan (att stressa med VF är visserligen alltid i onödan) så nu har jag en hel timme att slå ihjäl. Det brukar ju dock inte vara några problem (och speciellt inte nu när Harry och hans vänner planerar att starta en egen armé) men jag var så inställd på att snart få åka hem. Typiskt.

Ps. Berättar om mitt andra jobb imorrn, orkar inte nu.

apparating into the wizardworld.

Jag vet inte riktigt om datorn jag sitter vid har skämtat lite för grovt om hörlurarnas mamma eller om hörlurarna har legat med datorns fru, men de kan inte arbeta ihop och detta gör att webb-tevetittande är uteslutet och eftersom jag inte kan läsa klart tidningen riktigt än måste jag fördriva tiden på något sätt.

Då är det tur att jag har bra biljetter till quidditch-matchen mellan Irland och Bulgarien i Quidditch World Cup. Jag vet ju också att det kommer hända spännande saker efter matchen, så tiden kommer nog att flyga iväg. På en Firebolt eller Two Thousand and One är irrelevant, så länge den flyger fort.

I don't see what the fuzz is all about.

Klev in på Statoil tidigare i min onepiece. Jag vet inte om det var det eller om det var det faktum att jag drog fram min Louis Vitton-plånbok ur fickan, som fick de att kolla lite konstigt och le litegrann. Hursomhelst fick jag mitt godis. Nu ska jag lägga mig i sängen (som jag ändå har saknat lite, lite, lite) och läsa lite om mina absoluta favorit wizards.

met my old friends.

Har nyss introducerat mamma för Harry P och hans vänner. Hennes kommentar under eftertexterna var "Jaha, var är nästa film?". Jag tar det som ett bra betyg, haha.

no more magic.

Jaha, nu är det verkligen slut på riktigt. Nu har jag även läst ut boken. Känns tomt. Väldigt tomt. Jag kommer sakna allihopa, till och med ni-vet-vem. Lite irriterad är jag dock för att jag har läst ut boken, för vad ska jag nu läsa när jag ska gå och sova? Men när sidorna inte kommer som de ska måste man ha någonting att göra. Jag skyller allting på FK.

"We can end this."

Tack för allt!

I rather be with you.

Jag är sjukt jävla avundsjuk på alla de människor som sitter i biosalonger runt om i världen just nu. Fredag känns så otroligt långt bort.