idag är en bra dag.

Bara några timmar kvar nu tills älskade kommer hem. Som det ska bli skönt att ha honom hemma. Jag önskar att andra personer också kunde komma snart. Men jag har ingen som helst kontroll över det. Det är bara att snällt vänta. Men vänta är verkligen inte min grej. Jag vill att det ska hända nu, nu, nu... Eller kanske inte just i detta nu, älskade får gärna komma hem först. Men ni förstår vad jag menar.

this is what's happening.

En liten update kanske ni vill ha? Jag förutsätter att ni vill det (vill ni inte det så kan ni sluta läsa helt enkelt). Renoveringen går framåt. Dock saktare än jag hade tänkt mig. Men det beror inte på att de arbetar långsamt, utan helt enkelt på att jag inte har något tålamod och helst hade sett att allting blev klart på en dag. Men det går ju naturligtvis inte.

De arbetar i ett normalt tempo och det blir klart när det blir klart. Så enkelt är det. Jag får helt enkelt leva med att bo så här en stund till. Annars då? Ja, det händer inte så mycket. Jag har en kompis som är väldigt vild, jag har skrivit en lista till den stundande IKEA-resan (som älskade förutspådde så är den rätt lång, men det är kanske inte så konstigt), vi har beställt saker som kan vara bra att ha när Augusti kommer och det bästa av allt; jag är ledig en hel vecka! De som la mitt nya schema borde få en blomma och en kram.

Ja, det var väl det jag hade att säga för tillfället. Älskade och hans assistent (lillsvåger) är på uppdrag så jag är helt ensam hemma. Så länge det är ljust är det helt okej, men när mörkret kommer blir det jobbigt. Nåväl, det var inte det jag hade tänkt säga, vad jag hade tänkt säga var att jag tänkte ta mig en liten kaka (har köpt fikabröd så att det finns om någon kommer på besök, dock äter jag hela tiden upp allting själv) och lägga mig i soffan en stund. Finns inte så mycket annat att göra... Just ja, måste ju hänga upp duschdraperiet. Det gör jag, sedan soffan. Då vet ni det.