All By Myself.

May be surrounded by
A million people I
Still feel all alone

Jag tror aldrig jag känt mig så ensam som jag gör just nu. Har nyss kommit hem från avslutningen på skolan. Fick mottaga en ros och stå med alla andra som väljer att lämna skolan. Och när jag stod där och tittade ut över publiken och alla som hade någon som var där med dem, slog det mig. Jag är ensam. Ingen är här och kramar om mig eller ler mot mig. Ingen. Tårarna brände bakom ögonlocken, men jag kände att gråta när man är ensam är patetiskt, så jag höll de inne tills jag satt på cykeln på väg hem.

Visst, jag är inte riktigt klar med skolan, men det är bara en tidsfråga och skolavslutning är ju ändå skolavslutning. Jag har alltid haft någon med mig när skolan sagt hejdå. Men inte idag. Det är ingen bra dag idag, känner jag. Vill helst av allt bara lägga mig under täcket och vakna upp en annan dag. Men jag har saker att göra. Som vanligt. Alltid någonting som måste göras....