Ja, vad ska man säga? Boden. Ingenting har förändrats. Förutom att min kära lillebror cruisar runt på gatorna i bilen på kvällarna. Det är väl ungefär det enda som har förändrats de senaste fyra åren. Det är nästan tragiskt. Men trots denna oförändring har det varit skönt att ladda om batterierna en stund. Behövde komma ifrån Piteå och lägenheten några dagar kände jag. Men jag säger då det, det är tur att mamma inte bor så långt bort, för att åka buss är verkligen inte kul! Suck... Trodde aldrig vi skulle komma fram.
Men nu är jag hemma igen. Skönt. Dock är det lite tråkigt att komma hem till ett bombnedslag, men det har jag bara mig själv att skylla. En hel vecka har jag varit hemma och gjort absolut ingenting. Jag har haft all tid i världen att städa, diska, tvätta och ordna upp i kaoset. Men icket. Men jag tänkte att efter bilkörandet idag, ska jag ta itu med åtminstone tvätten. Alltså, eftersom solen värmer utanför blir städsuget sjunket i botten. Det känns inte särskilt motiverande att vara inomhus och städa och dona när det är så pass underbart väder utanför. Men man vet aldrig. Jag kan få de mest konstiga ryck, så kanske att jag ordnar upp vårat kaos senare. För så här kan man verkligen inte bo! Det är oacceptabelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar