Nu ska jag berätta en liten chockerande nyhet för er. Några kanske inte förstår det chockerande i det hela, men ni som riktigt känner mig kommer kanske tappa hakan och fundera på om jag fått solsting eller bara andats kappa-luft för länge.
Ja, nyheten ja, eller nyhet och nyhet, det kan jag väl kanske inte kalla det, för en nyhet är ju någonting nytt och det jag ska berätta är ju egentligen ingenting nytt. För detta har pågått ett bra tag (dock alldeles för länge, men jag har bara mig själv att skylla), men det har bara legat lite på is på senare tid. Jobbet och körkortspluggandet tog ALL min lediga tid (och det har jag ju faktiskt glömt berätta, jag klarade teoriprovet! TJOOOHOOO!!!). Men nu, nu när jag är ledig och inser att hösten snart är här, så måste jag ta tag i saken och bli en duktig flicka.
Okej, okej, nu har jag svamlat ett tag, nu till det chockerande, eller ja, det jag först ska berätta är väl inte så chockerande, idag ska jag återuppta pluggandet av min c-uppsats. Den har ju som sagt legat på is några månader, men om jag ska kunna nå mitt mål (att bli klar innan nyår, åtminstone) så är det väl bäst att köra igång. Egentligen är det inte så mycket kvar, eller mycket och mycket, allt är väl relativt.
Som jag skrev, det där var ju inte så chockerande. MEN, nu kommer den biten som kanske några av er måste läsa om och om igen för att förstå, jag ser faktiskt fram emot att börja ta itu med den.... Jag längtar nästan att sätta mig med alla böcker, tidningar och anteckningar och försöka ro den lilla ekan i hamn. Dock kan jag inte göra något av detta hemma, eftersom våran dator inte riktigt är frisk (den klarar inte av när man kopplar in saker i den) så måste jag åka bort för att göra detta. Men tur som jag har så finns det ett fint gult hus på Enrisvägen som har både dator och plats för mig och min eka. Så där kommer jag vara idag och kanske, möjligtvis imorgon också. Är jag inte duktig nu, så säg?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar