Imorse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret kände jag mig hopplös. Hopplös i den bemärkelsen att jag förlorade hoppet om en sommaren inom en snar framtid. För utanför mitt fönster virvlade snöflingorna och temperaturen var inte alls rolig. Men det har tagit sig under dagen och nu är det hyfsat skönt ute, men jag väntar fortfarande på solen. Har den gått vilse mån tro?
Jag känner mig även värdelös. Jag är urdålig på att höra av mig till folk. Mina vänner, förlåt, hoppas ni kan förlåta mig, jag skäms! Min pappa, honom har jag inte pratat med på mycket länge. Hur bra dotter är jag då? Suck. Jag ska försöka lova bättring på mitt beteende.
Även rastlösheten har infunnit sig. Jag är ensam hemma ikväll, medan min underbara karl är på födelsedagsskiva hos Funky (Grattis mannen!). Men jag tänkte råda bot på rastlösheten genom att slå på något avsnitt av någon av alla serier jag följer eller kanske rent av en film. Men samtidigt kommer den här dagen snart gå till sitt slut, för någon nattsuddning blir det inte för fröken här inte. Nej, nej. Klockan ringer ju faktiskt 05:45 imorrnbitti. En heldag av en jävla massa spring väntar. I just can't wait!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar