torsdag, november 10, 2011

my worst nightmare in reality.

Nu ska jag berätta om vad jag fick vara med om imorse. Men innan jag gör det ska jag berätta om en dröm som brukar komma då och då. Jag vaknar, ser siluetten av en man i dörröppningen (eller alldeles bredvid sängen) och jag skriker högt. Då är det tur att jag har älskade, för han vaknar (konstigt eftersom jag skriker) och brukar alltid ge mig en kram och lugna ner mig. Men det är så jävla äckligt och en av mina största rädslor och jag är glad att det bara är en dröm, även om det känns verkligt just då.

Men att detta verkligen skulle hända på riktigt hade jag inte riktigt räknat med. Men imorse hände det och nu har jag även fått vara med om en av nackdelarna med att sova med öronproppar. Jag vaknade strax efter åtta av att någon stod i dörröppningen och tittade på mig, men innan jag riktigt hade blivit medveten om honom gick han ut och stängde dörren. Jag blev livrädd och började småskrika och till och med gråta en skvätt för det var så verkligt (trodde ju fortfarande att det var en dröm).

Allting gick så fort att jag inte riktigt visste om det var på riktigt eller en dröm. Men samtidigt kändes det mer på riktigt än tidigare gånger. Ett tag trodde jag det var älskade, men om det hade varit han hade han kommit tillbaka när han hörde mig skrika. Ingenting mer hände på ett tag så jag började fundera om det var en dröm ändå. Slumrade till en pyttestund och vaknade till igen av att en man (en annan) stod i dörröppningen och pratade med mig. Men eftersom jag hade öronpropparna hörde jag ingenting.

Skrek allt vad jag orkade och kände hur hjärtat började slå i två tusen minst. Tog ut ena öronproppen och då försöker han lugna mig och säger att de bara är här för att byta ut radiatorerna på elementen. Han lyser med ficklampan mot elementet så att den andra killen kan komma in och skruva fast den.

Själv ligger jag kvar i sängen och försöker vakna till för att verkligen ta in vad som händer. De är klar ganska fort och går ut. Innan de går ut genom ytterdörren hör jag de säga någonting om att knacka nästa gång. Vad de menar med det har jag ingen aning om, men jag kan tänka mig att de har knackat på ytterdörren innan de gick in. Men jag tycker faktiskt att om det finns en ringklocka kan man använda den. För den hade jag hört, men en knackning på en dörr som står utanför sovrummet (som har en stängd dörr) är svår att höra med öronproppar.

Men hursomhelst är nog den här morgonen en av de värsta i hela mitt liv. Har aldrig varit så rädd. Jag började storgråta när de hade gått för chocken var så enorm. Låg och grät och nästan hyperventilerade hur länge som helst. Det tog en dryg timme innan jag hade lugnat ner mig. Hela tiden tänkte jag på om det verkligen hade hänt och varje gång jag stängde ögonen fick jag för mig att någon stod där och tittade på mig. Fy fan!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lås ytterdörren??

fru stenberg. sa...

Dörren är alltid låst, men de har huvudnyckel som de använder om ingen öppnar... Nästa gång får du gärna kommentera med ditt namn. Mkt trevligare att konversera om man vet vem man pratar med! :)

lotta sa...

usch och fy så läskigt :(