Mitt huvud har blivit normalt igen. Skönt. Men tröttheten har ett järngrepp så vi får väl se hur länge jag lyckas hålla mig vaken. Har dock redan sovit en stund i soffan. Det var mycket skönt.
Pratade med älskade tidigare och det fick mig verkligen att sakna honom. Massor. Jag hoppas att han inte stannar där uppe på helgerna någon mer gång för utan honom blir det så tyst och tomt och tråkigt. Men förhoppningsvis kommer han hem redan på torsdag och jag längtar som bara den.
Åh, just det ja idag går min prövotid för körkortet ut. Jippie. Nu behöver jag inte göra om allting från början om jag hamnar i klammeri med polisen. Nice. Tänk att det är två år sedan jag äntligen klarade av uppkörningen, det känns ibland som att det var igår men oftast känns det som att jag har haft det i en evighet. Jaja, nog pratat jag lägger mig ner nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar