Jag är fruktansvärt höjdrädd. Klarar knappt att stå på en stol utan att bli lite småsvajig i benen. Jag är även mörkrädd. Det beror nog på alla skräckisar jag sett och spännande böcker jag läst, men det är helt sjukt hur mörkrädd jag är.
Jag är även rädd för dockor. Eller rädsla vet jag inte riktigt om jag kan kalla det, men någonting är det. Jag klarar inte av gå på museum där det finns dockor och nu i juletid tycker jag det är jobbigt att gå in på Småstaden för i varje entré står en tomte i människostorlek och det känns som att den ska röra på sig eller något sånt när jag passerar... Usch, jag ryser av bara tanken. Blä! Jag trodde det skulle växa bort när jag blev äldre, men tydligen ska rädslan/obehaget finnas där med mig genom livet.
Jag är även rädd att jag ska förlora någon nära innan de fått leva sitt liv till fullo. Jag är rädd att bli ensam. Jag är ganska rädd för insekter, eller rädd kan jag nog inte kalla det, jag tycker mest bara det är obehagligt och äckligt med småkryp.
Det finns säkert något mer jag är rädd för, men just nu kommer jag inte på något mer. Men det är ju några saker som skrämmer mig i alla fall.
Imorgon: Min favoritplats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar