Jag har väldigt lätt att gråta, speciellt när jag ser en sorglig film/Serie eller läser en sorglig bok. Jag kan även gråta när någon inom sportens värld gör någonting bra. När det står en svensk högst upp på prispallen och svenska nationalsången spelas händer det väldigt ofta att ögonen tåras. Men det behöver inte bara vara någon svensk, igår när norrmannen Tarjei Boe vann sin andra världscupstävling på två dagar, var tårarna inte långt borta. Han är 22 år gammal och har fått sitt stora genombrott och jag började tänka på hur stolt hans föräldrar var i just det ögonblicket.
Jag gråter när någon behandlas orättvist. Jag gråter väldigt ofta när jag ser hur barn behandlas.Om jag inte har ätit och sovit ordentligt har jag väldigt lätt att gråta och då gråter jag åt nästan vad som helst. Under alla tjejers favoritvecka gråter jag nog mest och även då gråter jag åt nästan vad som helst.
Jag har alltid haft väldigt lätt att gråta och när jag var liten var jag en riktig lipsill. Jag grät åt allt och det var ofta saker som inte ens var värda att gråta över. Men att ha känslorna på utsidan tycker jag bara är bra, men det finns ju förstås gränser. Man ska inte vara för blödig tycker jag, det blir ibland bara pinsamt.
Ibland är det fruktansvärt skönt att gråta. Att bara öppna spärrarna och låta tårarna spruta. Jag brukar känna mig så mycket lättare efteråt. På tal om att låta tårarna spruta så är det lika skönt att skratta så mycket att tårarna sprutar. Att gråta av skratt är underbart.
Imorgon: En första!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar