Walk the Night.

Ja, hopplösheten är borta. Ringde Jonna och hon skulle på promenad, så nu har jag vi varit ute och gått. Länge och långt. Jobbigt, men riktigt skönt att komma ut. Dock ska jag ju ut imorrnbitti (morgonpromenad med Börge väntar) igen, men man kan ju aldrig få för mycket promenad i benen. Eller?