slow but steady.

Det går sakta men säkert framåt. Det är verkligen inte lätt att städa och hålla på när man har en fot som inte går att använda som vanligt på grund av en stukad lilltå. Men som sagt det går framåt, dock sakta men vem har bråttom? Har bara lite skrubbande kvar och dammsugning. Det sistnämnda är väl det jag bävar mest för, det andra kan jag göra relativt stillastående, men att stå still och dammsuga hela lägenheten är rätt svårt. Men som sagt jag gör så gott jag kan och eftersom jag kom upp tidigt gör det ingenting att det tar lite tid. Man ska se det positiva även om det är smått.