laughing at my man.

Jag tror jag får ge upp det där med att sova. För alltid. Det verkar inte vara min grej. Men att vara mörk under ögonen och lite halvborta i huvudet kan passa kvällens outfit ganska bra, så det kanske var det kroppen tänkte när den vaknade och inte ville sova mer?

Hursomhelst ska jag ta på mig ett par byxor och något varmare upptill (har bara linne och trosor på mig just nu) och fara iväg och göra några sista ärenden för kvällen. Just nu är jag inte särskilt tagg, men förhoppningsvis vänder det. Sedan har jag ett bra knep om jag känner mig på dåligt humör. Jag går bara in i köket och slänger ett öga på älskade, då skrattar jag garanterat. Taskigt? Nej, inte alls, ni har ju inte sett hur han ser ut!