My Memories.

I söndags var det ett år sedan. Ett år sedan jag fick det hemska meddelandet om att Robert inte längre fanns ibland oss. Robert, som var min "extra storebror" när jag var liten och hängde hos dem lika mycket som hemma. Robert, som har gett mig många fina och roliga minnen.

Även om vi inte setts på flera, flera, flera år kändes det som att en del av mig var borta. Eftersom han var en sån stor del av min uppväxt var det som att hela livet stannade av när jag fick veta att "killen på bron" var Robert. Ofattbart.

"Jag vet att du sitter där uppe och vakar över din familj. Du följer varje steg, varje andetag och varje rörelse. Jag hade hoppats få dansa med dig på din systers bröllop, men jag får göra det i tanken istället. För om du varit där, lovar jag dig att jag skulle spara en dans bara för dig. Robert, min älskade "storebror", även om ett helt år har gått (och många dessförinnan) så finns frågan fortfarande i periferin, "varför?" Men jag hoppas du har det bra där du är (och att mormor har stickat strumpor åt dig och ser till att du slipper frysa eller gå hungrig) och att du aldrig släpper blicken från din familj. De behöver dig, även om du inte är med dem fysiskt. Tack för alla minnen och alla skratten, de är för evigt fastetsade i mig."

Robert Ruthberg
* 770831-070824 *
Rest forever in peace