Igår satt jag (pojkarna var med en stund) och såg minnesceremonin för Michael Jackson. En mycket vacker och fin tillställning. Men det allra sista som hände var nog det som berörde mig mest. MJ's dotter tog micken och sa några ord om sin far. Då kom tårarna. Usch så hemskt! Efter ceremonin visades en konsertfilm från Bukarest 1992, en del av MJ's Dangerous Tour. Vilken fantastisk artist han var egentligen, har som inte riktigt förstått det när jag bara hört låtar på radion eller liknande. Men helt galet. Efter konserten var det en dokumentär om kungen av pop och alla hans pengar och sitt köpbehov. Mycket intressant.
Klockan var sen när allt detta slutade, men trots detta klev jag upp lite före elva (min klockan skulle ringa elva, men älskades telefon ringde före det) och for iväg till Grisberget för en andra omgång. Bättre tid, men benen är inte lite stumma nu och foten är ajaj. Så typiskt. Men jag är nöjd över att jag kommit mig ut och jag ska försöka ta mig ut igen på fredag, om nu inte foten bestämmer sig för att fortsätta vara ajaj. Dumma fot!
Nu ska jag äntligen se ett avsnitt av Cityakuten som kom hem igår. Det är på tiden. Sen väntar duschen och idag ska jag promenera till jobbet. Cykla ser jag som en omöjlighet med dessa spaghettiben och jag behöver bara promenera en väg för älskade lovade hämta mig sen, för inte vill jag gå hem mitt i natten. Usch nej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar