running like the wind.

Träningen kändes faktiskt bra och det trodde jag verkligen inte med tanke på hur mycket jag rört på mig i veckan. Vi körde lite löpning i ungefär fyrtio-fyrtiofem minuter och sedan lite spel. Spelandet var väl sådär, men jag var rätt kall så jag tror det berodde på det. Löpningen gick desto bättre och sprang nästan hela vägen, men mina fötter tycker inte om asfalt. Så kan det vara ibland.

Tara fick följa med på löprundan och hon skötte sig exemplariskt. Duktiga lilla sötgumman! Känner mig lite taskig eftersom hon just nu ligger i bagageluckan på bilen, men det är bättre att hon är där än hemma ensam i flera timmar. Vi får ju snart åka hem. Förhoppningsvis. Jag ska gå in i studion nu så att jag blir klar någon gång, för det är inte bara gumman som vill hem, jag längtar som vanligt hem till duschen.