no need to be surprised.

Jag svettas som fan om fötterna, magen går bärsärk och jag tror snart att ögonen faller igen. Men tidningen är alldeles, alldeles snart färdigskickad, då gasar jag hemåt. Tar ut Tara (det dåliga samvetet är inte nådigt just nu), tvättar håret (hann inte det tidigare) och äter en massa mat. En sen kväll blir det, men det har ju sett så ut ett tag nu så jag är inte förvånad. Det borde inte ni vara heller. Så det så.