Oj, oj, oj nu händer det grejer i en av lägenheterna på Durrnäs. Ja, alltså i min egen. Skickade ju in artikeln tidigare i morse och fick snabbt svar (läraren blev så nyfiken på vad jag gjort så hon kunde inte hålla sig en vecka, men inte mig emot) och fick småändringar att göra för att sedan lämna in slutresultatet.
Så nu har jag suttit och ringt runt till alla äldreboenden i Piteå för att fråga hur många vikarier som finns och varenda gång jag ställt min fråga har jag mötts av ett skratt, inget hånfullt skratt, bara ett skratt som nog betyder "shit, nu måste jag alltså räkna allihopa?". Det var roligt. Ett boende kvar att kolla, sedan skickar jag in det efterlängtade slutresultatet.
Förstår ni vad det innebär? Yepp, alldeles riktigt. Så fort läraren har fört in de ynka två poäng som väntar på att bli införda i systemet, kan jag ansöka om examen. Jag har svårt att fatta, att jag äntligen är färdig. Jag smakar på orden jag är färdig med skolan. De smakar gott.
Jag som hade tänkt ha ännu en vit helg i helgen, men kanske att jag måste ut och fira detta underbara imorgon. För värt att fira, det är det, så som jag kämpat för att hitta motivation och lust att göra det som har legat så länge och väntat på att bli gjort. Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar