har ingen aning om vad som händer eller var jag är.

Jag kommer inte ihåg när jag senast var kvar på jobbet så här länge. Men idag har det inte gått bra. Usch och fy. Huvudet är snurrigt och ögonen är helt åt skogen. Timmarna från det att jag kom hit fram till för en liten stund sedan är ett töcken, så jag hoppas verkligen inte att inläsningen har blivit påverkad av mitt konstiga sinnestillstånd.

Fan, jag är så jävla trött. Men jag får verkligen skylla mig själv. Dessa kommande tre lediga dagar ska jag verkligen gå och sova i rätt tid om kvällarna. Och med rätt tid menar jag när jag lagt sonen och röjt undan i köket (mina nya kvällsrutiner ser ut som så att jag går runt med sonen i selen ett tag (hur länge beror lite på sonens sinnesstämning) och sedan städar jag upp i köket, vilket jag har börjat tycka om att göra (något fel måste det vara på mig)). Det finns ingen anledning att ligga vaken i soffan och se på skit på teven när jag kan gå och sova och förhoppningsvis få sova lite mer ordentligt.

Äh, jag känner att svamlar och skyller på att hjärnan är på väg att stänga av. Jag ska sluta skriva och inte tänka på någonting alls de sista minuterna av tidningsskicket, för jag behöver all tankeverksamhet och energi för att kunna köra bilen hem.

Godnatt!

det måste vara fel någonstans.

Jag tror det står fel i almanackan. För det har känts som fredagen den 13e idag. Hela dagen har varit åt helvete. Fy fan! Men nu är den snart slut. Även arbetskvällen är slut och jag får alldeles strax åka hem och krypa ner under täcket.

Imorrn är det lördag och det brukar innebära sovmorgon. Men vi får väl se hur det blir med den saken, har ju en tendens att inte kunna sova när jag väl får chansen. Suck.

Usch och fy vilken urbota tråkig och jävlig dag. Det är tur att jag har världens finaste pojkar där hemma som gör mig glad. Den lille har kommit flera gånger och gett mig en kram under dagen (han är inne i en kramfas och just idag passade det väldigt bra) och den stora gör mig glad över att bara finnas. Såklart.

Men som sagt, nu ska jag alldeles strax krypa ner och jag ska nog kramas lite tror jag. Med den stora. Den lille sover. Förhoppningsvis.

Blä, jag är så trött så jag svimmar snart. Ögonen svider och det är nästan så att det flimrar. Jag ska köra försiktigt hem så att det inte händer någonting. Fast det skulle ju inte göra mig förvånad med den dagen jag har haft.

Nej, nu ska jag förbereda för att åka hem medan den sista lilla biten av tidningen komprimeras och skickas iväg ute i sajberspäjsen.
Godnatt!

envis möter envisare.

Tre mornar i rad har jag lyckats få det lilla barnet att somna om på morgonkvisten. Vissa mornar har varit tuffare än andra, men jag har vunnit striderna i alla fall.

I måndags sov vi till tio. Igår till nio och idag åter till tio. Det känns skönt. Men som vanligt blir kroppen alldeles fucked up när den får sova så länge. Kanske vänjer den sig om detta fortsätter. Vilket jag verkligen hoppas.

Nu ska jag äta en god frukost innan barnet blir hungrig och vill ha all uppmärksamhet.

tydligen en omöjlig uppgift.

Åh, jag blir så jävla irriterad. När jag väl får sovmorgon kan jag inte sova. Ont i knäna och huvudet och en massa knasiga tankar som grumlar omkring i huvudet. Typ som att jag borde fara ut och springa snart för jag behöver röra på mig. En helt onödig tanke att ha just nu när jag bara behöver sova.

Ögonen svider av trötthet men det går inte att slappna av.
Jävla skit!

tänker tillbaka och förundras.

Ifjol sommar låg jag i soffan och svettades med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.

Ikväll ligger jag i soffan och svettas med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.

Den enda skillnaden är att siffrorna på vågen inte är lika höga nu och att han som bodde i magen då nu sover i sin säng i rummet bredvid.

Jag kan inte förstå hur jag överlevde som höggravid ifjol. Jag borde få medalj. Eller i alla fall något sorts pris.

som en annan gång, fast på ett annat sätt.

Jaha då fick man obehagliga flashbacks från en kall och mörk februarikväll för typ två år sedan.
Som tur var stod älgen (den här gången) på sidan av vägen och väntade på att korsa den tills jag passerat. Det var väldigt snällt av han/hon. Men nog hann jag bli gode rädd ändå.

Även om jag inte körde så fasligt fort hade det nog blivit en rejäl smäll om han/hon valt att korsa vägen någon minut tidigare för jag upptäckte han/hon väldigt sent. För inte satt jag och tittade efter älg mitt i torsdagsnatten och framförallt inte på det området.

Men som tur var hände ingenting förutom att jag fick flashbacks och blev lite skakig. Men nu när jag ligger i tryggt förvar under täcket på övervåningen hos svärföräldrarna (älskade är borta och jag har jobbat) känns det bättre. För här kan älgen inte komma åt mig.

Jag hoppas bara han/hon är borta tills imorrn för jag gillar verkligen inte älg. Om de nu inte serveras på en tallrik direkt från grillen med några goda tillbehör till förstås.

Åh, typiskt nu blev jag ju hungrig. Bäst att somna snabbt innan hjärnan hinner skvallra för magen.
Godnatt!

svårt att tro att det är sant.

Tänkte bara säga att klockan inte ens är imorrn och jag är redan klar på jobbet. Den andra tidningen håller på att skickas i detta nu. Jag är så chockad så jag skulle inte förvåna mig om jag skulle vakna alldeles strax och inse att klockan bara är sju och jag har båda tidningarna olästa.

Det vore en fruktansvärd mardröm.
Usch.

min önskan är min lag.

Att komma hem till ett helt tomt och tyst hus var inte igår. Känns väldigt konstigt men på ett sätt ändå skönt. Jag ska fira detta med att stänga de gröna och förhoppningsvis inte vakna förrän imorrnbitti. Och då menar jag inte tidigt imorrnbitti utan snarare senare på morgonen. Typ nio eller tio skulle jag inte tacka nej till.

Men säkerligen kommer jag vakna första gången när älskade ramlar in från krogen och sedan kommer jag säkert vakna tidigt trots att sonen är på övernattning hos sin farmor och farfar. Men önska får man och då önskar jag att jag denna natten sover som en klubbad säl och vaknar om åtta-nio timmar.

Okej?

som en blixt från klar himmel.

Har haft lite ont i magen hela dagen, men jag har trott det berodde på hunger. Men tydligen var det inte det. Från ingenstans kom det dåliga. (Väljer för er skull att skippa detaljerna.) Så fredagspartyt på jobbet uteblev och jag har istället legat i soffan och andats genom kramperna (det är tur att jag lärde mig att andas ordentligt för drygt nio månader sedan) som kommer lite då och då.

Meeen, det är ju också ett sätt att tillbringa en fredagskväll. Kanske inte mitt första val, men vad gör man?

Dock finns det ju en positiv sak med eländet, jag kan gå och lägga mig nu alldeles strax (måste ju först se vem som dansar i nästa veckas final). Det ska bli grymt skönt och jag ska hålla tummarna (så gott det går när man sover) att allt känns som vanligt när jag vaknar.

plötsligt händer det.

Jag undrar om sonen blivit less på mitt tjat om att jag är trött eller om det beror på någonting helt annat. Men oavsett anledning vill jag pussa och krama om honom extra mycket idag då han gav mig sovmorgon till HALV NIO! Tack för det underbara unge!

lördagsmys i ensamhet.

Bjöd in mig på grillat hos svärföräldrarna. Älskade är på svensexa (nej det är inte vi som ska gifta oss) och jag var väl inte superpepp på att äta ensam.

Så jag och sonen har varit där och ätit gott och umgåtts. Sonen somnade rätt fort när vi kom hem (dock inte utan att jag var tvungen att gå med honom i selen en stund, men det gick fort när han väl hamnade där) så nu väntar jag in Eurovisionen. Får väl se om jag orkar hålla mig vaken för det blev inte så bra sömn inatt (som om någon är chockad över det). Men är det bara bra låtar ska jag väl kunna klara det.

Men först ska jag se vem Sverige får möta i morgondagens final i hockey-VM. Just nu verkar det bli Schweiz, men USA har minst tjugo minuter på sig att göra något åt saken. Spännande!

till min son.

Om en dryg kvart har du funnits utanför lika länge som innanför. Tiden har verkligen sprungit iväg. Det var ju bara nyss som du kom ut alldeles liten, slemmig och fantastisk. Den här tiden vi hittills fått med varandra har varit den bästa tiden i mitt liv. Och även om kommunikationen är lite halvtaskig ibland (i alla fall från din sida) och vi inte riktigt förstår varandra fullt ut, så förstår vi varandra ändå på något sätt. Och vi lär oss nya saker om varandra för varje dag som går.

Mitt liv innan dig var det absolut inget fel på. Men sedan du kom har saker och ting fått ett annat ljus. Saker som förut varit viktiga är inte längre ens topp tio på listan över saker som är viktiga.

Skratt, värme och kärlek är bara några av de saker du tillför genom att bara vara du.
Att vakna på morgonen eller komma hem efter några timmars frånvaro och mötas av det finaste leendet gör att allt annat bara bleknar.

De här nio månaderna har innehållit så mycket och jag ser fram emot resterande tid vi kommer få tillsammans.

Ända sedan du kom ut och blev lagd på mitt bröst den där natten för nästan exakt nio månader sedan har jag älskat dig mest av allt i hela världen.

Du är mitt allt.

Ps. Imorrn kan du väl ge din mamma lite sovmorgon, okej?

jag och min ljudbok.

Som vanligt är det fredagsparty på jobbet. Och i väntan på att den ena tidningen ska skickas tänkte jag slänga iväg en rad eller två.
Inte för att jag tror att någon bryr sig utan bara för att jag känner att jag vill ha någonting att göra medan de sista fyrtionio procenten av tidningen bearbetas.

Min vecka har innehållit en massa promenader (yes, ni läste rätt). Började lyssna på en ljudbok i tisdags och då måste jag göra någonting medan jag lyssnar och promenader passar bra till sådant. Tre dagar i rad har jag varit ute och rört på min stackars kropp. Det är mycket för att vara jag, men det var en spännande bok.

I tisdags irrade jag dock bort mig bland villorna i Öjebyn (på Kullensidan) så det blev en extra lång promenad. Knäna och ryggen var väl inte överdrivet glada över det, men jag fick mycket ljudbok avklarat.

Idag har jag dock inte varit på någon promenad. Men jag har ändå lyssnat på bok. Jag har nämligen städat upp på altanen. Plockat undan snöskyffeln och sådana vintriga saker (jag vet att det borde ha blivit gjort, men prioriteringen har legat på annat) och plockat fram utemöblerna. Så till middagen premiäråt vi utomhus. Det var alldeles underbart. Synd bara att jag var tvungen att förstöra det mysiga med att åka och jobba.

Vädret har ju varit alldeles fantastiskt idag så jag har sprungit runt i shorts och bikini. Vilket var så fantastiskt så jag vet inte vad och det bästa med detta är att jag nu i sommar kan ha alla sommarkläder igen. Det är som att hitta nya kläder varje gång jag gräver i garderoben. Dock behöver jag köpa en ny bikini om jag inte vill att grannskapet ska behöva se två skinnpåsar hoppa ur den jag har idag. Men jag får lösa det för det vore tråkigt om jag skulle förstöra en rätt så okej grannsämja.

Nåväl, det är nittiotre procent kvar som ska bearbetas nu, så jag ska sluta skriva och förbereda för att läsa klart den andra tidningen. Tyvärr har jag bara fått en sida dit (av de fyra som saknas) så jag antar att det blir att vänta sedan. Jag gillar verkligen inte att vänta. Jag är för trött för det.

Det blev några fler än två rader, men den är rätt seg på att skicka. Kanske blir det segare eftersom jag bloggar, vad vet jag, men att bara sitta och titta på att det ska bli klart är lika kul som att se när färg torkar... Oj, nu står det "Filhantering klar". Härligt. Håll tummarna att den andra tidningen också vill ta helg fort.

So long!

Ps. Jag lyssnade klart på ljudboken idag. Så nu måste jag börja på en ny eller läsa en vanlig bok. Jag ska diskutera saken med mina knän och min rygg om de är med på ännu en vecka med en massa promenader. Så vi får se hur det blir.

svärord på svärord på svärord...

Men vad i hela jävla helvetet är det som är så jävla svårt??? Skicka de där sidorna nu innan jag blir mer jävla irriterad än jag redan är. Det ska fan inte vara så att man ska behöva vänta i en halvtimme (säkert mer, har dålig koll på vad klockan var när jag började vänta) på tre sidor, som borde ha varit klara för längesedan. Jävla idioter!

(Ursäkta alla svordomar, men jag är så jävla förbannat less på att det varje gång är samma sak!)

tändstickor i ögonen.

Har sovit som en kratta inatt. Hade sjukt svårt att somna och sedan vaknade jag en miljard gånger. Sovmorgon är ingenting som tilltalar sonen, så det var bara att kliva upp med ett leende (det är dock svårt att inte le när man kommer in i hans rum och möts av en leende liten plutt) halv åtta.

Hade hoppats på en powernap under dagen. Men tydligen tyckte sonen annorlunda. En halvtimme är allt jag har fått sova under dagen. Kulikuligt! Hade gärna sovit nu om det inte vore för jobbet. Och på något sätt känns det som att ångermanlandstidningarna inte vill att jag ska få åka hem riktigt än. För de har oskickat några sidor och jag har väntat en stund. Alltid denna jävla väntan.

Men efter att jag har lämnat detta ställe ikväll är jag ledig i tre dagar. Gissa vad jag ska göra då? Yes, gå och lägga mig tidigt. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Jaja, jag ska inte ödsla mer energi här. Fast å andra sidan håller det mig vaken, men jag har tyvärr inte så mycket mer att säga så jag får helt enkelt hitta något annat som kan hålla mina ögon öppna för själva arbetandet gör det ju inte.

Hejdå och godnatt (snart hoppas jag i alla fall)!

sådant som händer.

Och tre timmar senare. Kanske inte enligt planen men om ingen är hemma och väcker en och man är jävligt trött blir det lätt så.

Bara att väcka liv i gammelkroppen och förbereda sig inför jobbet. Men det känns jobbigt att lämna soffan. Det erkänner jag.

vila ögonen en stund.

Svärmor kom förbi och tog med sig sonen (min alltså, inte sin egen för han är och fiskar). Så nu när lunchen är på väg ner mot magsäcken ska jag lägga mig på soffan och sova. Min lediga vecka är över och då behövs en ordentlig powernap. Sweet!

kärlek på Degeränget.

Han är hemma nu. Känns bra.

det fattas en.

Äntligen söndag. Nu är det bara timmar istället för dagar tills älskade kommer hem från fjällen. Han är saknad. Massor.

fy fan!

Okej. Jag ska aldrig, aldrig, ALDRIG mer sova med öronproppar när jag är ensam.