inte enligt planen.

Typiskt. Typiskt. Typiskt.
Halsontet är kvar, dock lite bättre än igår. Men tyvärr är detta inte nog. Huvudvärk och lite högre temp än vanligt.
Känns som att universum inte vill att jag ska träna.

Tur jag har mitt fantastiska täcke som sällskap. Och ännu bättre är det att älskade är hemma så att jag kan ligga under täcket precis hela dagen.

inge mer väntan nu.

Idag var en bra dag. En dag jag längtat till. På grund av förkylning och en kniv som ville bita tillbaka blev väntan extra lång. Men som sagt, idag var det dags. Comeback på fotbollsplanen. Det var alldeles, alldeles underbart. Tungt som fan, men underbart.

Dock kände jag då jag kom hem hur ett litet halsont började smyga sig på och jag frös en hel del. Frossan försvann. Tyvärr inte halsontet. Men jag hoppas det försvinner över natten för det är träning igen redan imorrn och det vore jävligt taskigt om kroppen tvingade mig vänta ännu mer.

Så nu ska jag strax släcka lampan och stänga de gröna och hoppas på en bra natt och en friak hals imorrn.
Men först ska jag spela det där jävla Candy Crush. Beroendeframkallande som tusan och lika arg blir jag varje gång. Men jag har dragit ifrån älskade och det känns skönt.

badrumsposering.

Som ni vet lever jag ju efter mottot "bättre sent än aldrig". Typ väldigt ofta.
Men det är ju faktiskt sant.

Så här kommer lite fler husbilder. Denna gång är det badrummet som fått stå modell och jag ber om ursäkt om bilderna inte visar helheten, men ni får helt enkelt komma och hälsa på om ni vill ha själva känslan och verkligen se hur jävla snyggt det är.

Så är det.

Före...

... och efter.

Och har ni missat det (det kanske är någon läsare som inte vet om att min son har en egen blogg) så finns det fler husbilder på sonens blogg. På hans rum. Tyvärr inga före-bilder då de sitter som gisslan i min gamla hårddisk som har konstiga krav så jag kan inte rädda de just för tillfället. Men jag jobbar på att få hit någon expert på hårddisk-gisslandramor (dramer?) så förhoppningsvis kan de räddas innan de går helt förlorade.

Nåväl, för att komma åt inlägget där bilderna på hans otroligt fina rum (jag är grymt nöjd över det) är det bara att trycka här. Och när ni ändå är där och speciellt då om ni är där för första gången, kan ni ju läsa lite och kanske lämna en liten kommentar eller två. Jag vet att han skulle uppskatta det. Även om han är som sin mor. Inte särskilt effektiv med bloggandet.

Jaja, jag ska se om jag det finns något sorts kvällsfika innan jag kryper ner under täcket. Det är ju faktiskt en dag imorgon också och jag hoppas den har samma temperatur som idag för det gick ju faktiskt att vara utomhus idag.

Godnatt!

stygnfri men ändå lite ledsen.

Ingen bra dag att vara supporter på. Först åker Skellefteå på sin femte raka (!) förlust efter ännu en urusel match (från deras sida alltså). Sedan förlorar de svenska handbollsherrarna måstematchen mot Polen efter förnedrande 35-25. Så ingen semifinal och då heller ingen medalj.

Jag gråter inombords.

Annars har det varit en okej dag. Tog äntligen bort stygnen på knogen efter drygt tio dagar. Fingret är fortfarande inte helt återställt men nu slipper jag i alla fall den oerhörda smärtan när det drar i stygnen så fort jag använder handen (vilket är rätt ofta med tanke på att det är högern). Nu är det dock fortfarande jobbig smärta, men den smärtan kan jag träna bort och det är ju positivt.

När jag kom hem från lekdejten/läkarbesöket (svägerskan tog stygnen så sonen fick leka lite med kusinerna en stund) hade älskade städat och röjt upp i köket och stod och lagade mat. Jag kan verkligen vänja mig vid det.

Men så kom ju då kvällen med dubbla nederlag. Så jag ska krypa ner under täcket och förhoppningsvis är morgondagen lite bättre. Och varmare. Börjar bli riktigt less på denna kyla nu. Speciellt mina fötter, de är inte särskilt happy.

minus plus plus.

En händelserik dag kan man säga.
Började bra med sovmorgon till nio. En mysig familjefrukost följde på det.
Sedan hände något som inte var lika mysigt. Kniven jag diskade bet tillbaka. Rejält. Mitt på långfingrets knoge (inte den på fingret utan den nedre så att säga). Det gick fort och jag skrek. Skriket skrämde sonen och älskade trodde jag förlorat ett finger (han var på toa och hörde bara skriket). Men fingret satt tack och lov kvar. Blod var det säkert, jag kollade aldrig med rädsla för att svimma. Svärfar dök upp i samma veva och konstaterade att det behövdes sys.
Sonen följde med farfar medan älskade och jag for på akuten.

Två stygn blev det. Ont som satan gör det. Och långfingret är typ obrukbart för tillfället på grund av stygnen och smärtan. Verkligen skitkul. Och ännu värre blir det eftersom det är på högern. Verkligen awesome!

Men dagen blev bättre faktiskt. Precis då vi kliver in på akuten ringer storebror och berättar att de små bebisarna kom till världen igår kväll strax innan klockan åtta. En liten Albert och en liten Matilda. Så underbart!

Och inte nog med det, svärföräldrarna bjöd på palt till middag. Fantastiskt gott. Men lite krångligt att äta med fel hand.

Så, som sagt en händelserik dag. Nu ska jag avsluta den med att krypa ner under mitt varma täcke och se lite serier. Jag hoppas morgondagen är mer smärtfri.

mer sömn åt folket!

Den lilla huliganen sov hela natten inatt utan uppvak. Älskade snarkade inte en enda gång. Kissblåsan höll sig lugn och stilla. Allt detta innebar att jag sov ostört hela natten och det blev drygt sju och en halv timmes sömn. Så jävla skönt. Och med tanke på den begynnande förkylningen var det alldeles fantastiskt. Hoppas det fortsätter så här.

timingen kunde varit bättre.

Var på upptaktsmöte för fotbollen igår. Hade tänkt göra comeback nu när jobbet inte stör längre.
Ny tränare för säsongen och jag är grymt taggad att dra igång. Tre pass i veckan varav ett är en timmes fys, med start imorgon.

Vad händer då? Jo jag vaknade imorse med ont i halsen, huvudet och rätt mycket snor i näsan. Snacka om dålig timing. Men förhoppningsvis går det över snabbt för som sagt är jag grymt taggad att dra igång igen.

paranoid borde vara mitt mellannamn.

Läste precis att det varit inbrott idag i Öjebyn och älskade tog ingen nyckel när han for och spelade badminton. Det betyder att jag inte låste dörren när jag gick och la mig. Kommer jag att kunna somna innan han är hemma? Hm... Nej!

Och inte blir det bättre av att det låter som att det smyger runt någon på altanen. Fast jag vet att det bara droppar från taket slår hjärtat ett extra slag varje gång det låter. Snacka om att skrämma upp sig själv.

Hoppas älskade inte är alltför långt borta.

äggstra information.

Hela dagen har jag gått omkring och rapat ägg. Väldigt irriterande men framförallt väldigt underligt eftersom det enda äggrelaterade jag åt igår var små äggbitar i crustaderna till fördrinken och jag åt bara två stycken.

Jag tycker om ägg men att gå runt och rapa äggsmak en hel dag gör att jag börjar omvärdera om det verkligen är så gott.

tjugo fjorton.

Jaha. Första dagen på det nya året. Har än så länge inte hänt något utöver det vanliga så det känns som att det är precis som vilken onsdag som helst. Har varit ute på morgonen och skottat gården. Det är allt som hänt idag. Inte så spektakulärt alltså.

Gårdagen spenderades i väldigt gott sällskap i Bersika. Meningen var att vi skulle sova där men den lille huliganen vaknade strax innan tolvslaget (precis som ifjol) och sedan tyckte han att det var färdigsovet. Efter att ha försökt söva honom i nära nog två timmar gav vi upp och la honom i vagnen och promenerade hem. Visserligen skönt med en liten promenad, men när klockan är halv tre på natten finns det annat kul att göra. Som att sova till exempel. Knäppunge!

Ska försöka mig på någon sorts sammanfattning av 2013 men just nu ska jag passa på att äta någonting medan huliganen sover ute i vagnen.

God fortsättning på er allihopa!

sömn efterlyses!

För första gången på nästan sexton månader har jag nu lämnat bort barnet för att bara vara. Tidigare har jag alltid haft speciella planer när han sovit borta. Tanken var från början att jag skulle ut på partaj (älskade är på herrmiddag) och jag har varit grymt sugen hela veckan. Men som vanligt är det sömnen som ställer till det.

Det finns alltid en dag varje månad då jag är så trött så att ögonen svider och jag mest bara vill gråta mig igenom dagen. Den dagen är idag. Det kallas tajming. Typ.

precis lagom är alldeles lagom.

Okej. Jag vet att jag har slängt ur mig mindre trevliga saker om snön och kylan och så där. Men ösregn och plusgrader mindre än två veckor före jul? Känns väl typ sådär. Det får jättegärna vara snö men det behöver inte komma massor på en gång. Och kallt får det väl också vara eftersom snön får det svårt att vara kvar annars, men det behöver ju inte vara jättekallt.

Så för att sammanfatta det hela; lagom kallt och lagom mycket snö är okej. Ösregn och plusgrader i december är inte okej.
Okej?

hus vs. lägenhet.

Sådana här dagar saknar jag nästan lägenheten. Men då börjar jag tänka på alla fördelar ett hus har gentemot lägenhet (till exempel vårat fantastiska nya kök) och då kan jag ta lite snöskottning faktiskt. Och sedan tog det bara drygt en kvart att skotta av altanen så det kan jag leva med. Uppfarten är ockuperad av ett släp och en skruttbil (extrabilen som användes en gång innan den gick sönder och sedan bara stått och tagit upp plats) så den tar vi en annan dag.

Har även fått upp ljusslingan i busken. Köpte den förra året men först nu kom den upp av olika anledningar. Men som jag brukar säga: "Bättre sent än aldrig".

mitt namns dag.

Anna-dagen idag. Alltså min (och alla andra med samma namn förstås) dag.
Vad är bättre att fira den om inte med ett litet pass på gymmet (träffade en PT förra veckan och fick ett rätt kul program att följa) och sedan färdigställa köket? Eller det är inte helt klart då det fattas någon list och någon passbit, men i det stora hela är det klart och jag är så lycklig. Varje gång jag kliver in i köket nu fylls jag av lycka och värme. Och jag lovar att lägga ut bilder när det är helt klart.

Annars är det förkylt igen. Dock inte jag, men det hade nästan hellre fått vara jag som snorade och hostade. Det blir så satans gnälligt och den här vägra-sova-fast-jag-är-så-trött-att-jag-knappt-orkar-hålla-ögonen-öppna-fasen är inte rolig. Usch och fy! Men den här gången behöver jag inte ta hand om allt det själv och det är grymt skönt, för jag tror jag hade gått in i den berömda väggen då.

Nåväl, det är en dag imorgon också och även om den lille huliganen brukar sova till halv åtta-åtta på morgnarna (peppar, peppar...) är det lika bra att besöka drömmarnas värld. För inte blir det åtta sammanhängande timmars sömn inte. Det kommer vaknas och bökas. Som vanligt.

Godnatt!

bra men ändå inte.

Inatt har jag sovit drygt sju timmar. I ett svep. Vilket innebär att den lilla huliganen sovit hela natten utan uppvak. Första gången sedan han anlände. Fy fan så nice!

Fast det känns väl sådär just nu eftersom jag mår lite knas. Tröttheten den har blivit som en extra kroppsdel som inte går att amputera, så det är som det är med den. Men det här illamåendet vad är det för ett påhitt? Jag misstänker frukostkiwin. Den smakade lite annorlunda så säkert var det något galet.
Men barnet sover efter tre timmars bus på förskolan så jag ska krypa ner under täcket. Dock har jag ett litet dilemma, ska jag läsa, se serier eller kolla film? I-landsproblem när de som bäst.

en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

sova bort allting.

Sov till drygt halv tolv i morse och det var alldeles underbart. Dagen har sedan varit slö och lugn. Men jag är dock just nu lika trött som om jag sovit lika lite som vanligt. Huvudvärk har jag också. Och början på lite feber.

Den där sovmorgonen känns som en dröm.
Suck.

Jaja, bara lägga sig att sova och hoppas jag känner mig piggare i morgon för feber vill jag verkligen inte ha.

som förut.

Jaha då har man varit och jobbat lite. En av kollegorna blev lite sjuklig och självklart ställer jag upp. Det var roligt att jobba igen och jag saknar det väldigt mycket. Dock kan jag väl inte påstå att halsontet blev bättre. Så jag kan nog inte ignorera det längre för nu har snoret även kommIt.

Sjuk.
Det suger.
Men jag får i alla fall sovmorgon i morgon. Alltid något.

Godnatt!

det här är verkligen inte jag.

Undrar om jag kommer vinna pris som världens mest frekventa bloggare?!
Nej skämt åsido har haft lite upp och ner på senare tid och inte känt för att skriva.
Livet som arbetslös suger och jobben lyser med sin frånvaro. Har sökt lite jobb och har hunnit vara på en intervju så vi får väl se. Dock är jobbet som kan komma efter intervjun bara ett då-och-då-jobb så jag hoppas ju verkligen att något permanent dyker upp snart för annars kommer jag bli galen.

Jag gör absolut ingenting om dagarna längre. Kanske att jag dammsugar någongång eller packar upp någon låda i köket. Men annars blir det mest att jag ligger i soffan och ser serier. Hur jävla tragiskt är inte det? Och då kanske någon av er undrar hur jag hinner det med en ettårig vilding? Men då kan jag tala om för er att jag har tre timmar på förmiddagen då han är på förskolan och sedan har han börjat sova ett bra tag (peppar, peppar) när jag hämtar hem honom. Och sedan har jag ju alla kvällar fria nuförtiden. Så tid till att vara lat finns det gått om.

Men jag ska verkligen försöka rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Typ börja om att träna. Dock känner jag en begynnande smärta i halsen, men jag hoppas det bara är tillfälligt för jag har nyss varit sjuk och tänker inte vara det igen för då tar det ännu längre innan jag kan ta tag i mitt liv och ju längre tid som går desto svårare blir det att komma igen.

Suck.

Den enda livsglädjen just nu är mina favoritpojkar. De förgyller mina dagar och utan dem vette fåglarna vad jag hade gjort.

Just ja, på tal om köket så börjar det vara klart. Vi ska bara välja någon snygg tapet och sedan beställa en glasskiva (istället för kakel) och när det är klart är det bara dutteliduttandet kvar och jag kommer nog sitta en hel del i köket när det klart. Bara för att beundra skönheten. För det kommer bli så jävla snyggt!

Nåväl, barnet ligger ute i vagnen (han har blivit snorig och är lite väl grinig just nu) så jag ska passa på att lägga mig i soffan och göra det jag gör bäst... Hm, undra om jag kan få in det i mitt CV?!

mycket att göra på lite tid.

På grund av vår kära statsminister och hans kompisar i regeringen har jag bara kunnat bocka av två saker på min att göra-lista. Morgonens besök på det otroligt upplyftande stället som kallas Arbetsförmedlingen, gav noll och ingenting eftersom jag var tvungen att hämta barnet på förskolan innan det var min tur.

Hade ovannämnda personer tänkt lite utanför kartongen hade det kanske inte varit minst tjugofem arbetslösa före mig i kön och jag hade haft morgondagen till att beta av punkterna på min lista. Men nu måste jag åka dit imorgon igen och hoppas att jag hamnar högre upp på listan. Två dagar som försvinner utan att jag hinner göra saker som är lite halvt knepiga att göra i sällskap med en ettåring som är mer vild än tam.

Men, men har inte satt någon deadline på listan och som det ser ut på jobbfronten för tillfället har jag ju resten av mitt liv att göra klart den.

Suck.