my christmastraditions.

Ja, då var det måndag igen då. Tre dagar kvar till julafton. Julen är min absoluta favorithögtid och har alltid varit. När jag var liten hade jag alltid svårt att somna kvällen innan, vaknade tidigt och väntade på att bröderna skulle vakna och kliva upp. Mamma och pappa hade alltid fixat en skattjakt till oss på morgonen så vi fick leta våra morgonpaket. Alltid lika roligt. Denna skattjakt har försvunnit med åren av förklarliga skäl, men den underbara julkänslan är kvar.

När väl julaftonskvällen kom och Kalle och hans vänner roat oss och maten hamnat i magsäcken började det roligaste. Väntan på tomten. Även om jag ganska tidigt insåg att tomtarna som kom till oss inte var på riktigt (ja, jag tror att tomten finns, eller snarare fanns. Jag träffade honom för något år sedan, tyvärr tomtar han bara i himlen nuförtiden, vila i frid!) tyckte jag ändå om när det knackade på dörren. Spänningen låg i vem som gömde sig under masken (vissa år var lättare att lista ut än andra). Julklapparna delades ut och öppnandet började. Alla öppnade samtidigt och det skreks och tjoades när just det man önskade fanns under pappret (de flesta klapparna följdes av ett "åh, det här har jag alltid önskat mig!").

Öppnandet följdes av provande av kläder, skor och annat som behövdes provas, ihopbyggandes av det som behövdes byggas ihop och man lekte med det som skulle lekas med. Sedan bar vi in alla våra julklappar i våra rum. Godis åts, teve tittades på tills ögonen tillslut inte orkade vara med. Dessa minnen har jag med mig för alltid och jag hoppas att mina egna barn kommer få samma underbara minnen av julen som jag har.

Nuförtiden ser det lite annorlunda ut, det kommer inte längre någon tomte eftersom vi inte är så små längre och familjen har minskat med åren och i år är vi ännu en gång en mindre. Men jag älskar att fira jul tillsammans med de jag älskar mest. I år är det dags för jul i Boden efter två år med älskades familj. Även om det kommer kännas konstigt med en jul utan morfar tror jag det kommer vara precis som förut. Förutom tomten och lekandet.

Något som jag alltid har gjort på julafton är att sitta vid klapparna under granen och känna och klämma och kolla ut vilka paket som har mitt namn. Detta har jag och min lillebror gjort i många år, även för bara något år sedan. När jag blev lite äldre och tyckte att det kanske inte passade sig att sitta där fick jag alltid med lillebror så att det skulle se ut som att det var jag som satt med honom och inte tvärtom. Detta går inte lika bra som förr eftersom lovely lillebror inte längre har samma sug efter det. Men jag tror att jag även i år kommer sitta under granen och titta på alla klapparna och se vilka som tillhör mig. Vissa traditioner ska man ha kvar.

God Jul morfar.
Hoppas du och mormor får en fantastisk jul tillsammans igen.
Kommer sakna dig extra mycket detta år.