not my day.

Palten var precis lika god som alltid. Mums! Men jag kunde ändå inte riktigt njuta för det hände lite grejer innan jag kom mig till Bersika. Mötet gick bra och feedbacken jag fick ska jag verkligen ta till mig och försöka få till lite små ändringar. Det var efteråt det hände. Ibland när man låser upp dörren på bilen far rutorna ner (jävligt idiotiskt påhitt) och rutan på förarsidan har varit lite trög på senare tid, man har fått lirka länge innan man fått upp det.

Idag for det ner och fastnade där. Det gick inte att få upp. Mamma ringde i samma veva och jag var väldigt trött och less på att behöva krycka mig fram i livet så jag började naturligtvis att gråta. Satt där på parkeringen med öppet fönster och pratade och grät till mamma. Det slutade med att jag fick köra till Bersika med rutan nere (vad skulle jag annars ha gjort?). Det var inte skönt. Tio minusgrader ute och ut på E4an i hundratio ungefär. Det är ingen värme kan jag säga er.

Som tur är har jag en bra svärfar. Han lyckades få upp rutan och den som trycker ner rutan ska jag personligen trycka upp rutan på ett mycket otrevligt ställe. Så njutningen av palten fick sig en liten törn, men som sagt det var himmelskt. Min svärfar har även lånat ut sin vänstra foppatoffel. Skönt. Nu behöver jag inte hoppa runt på ett ben när jag kryckar mig själv. Kryckorna får nog fortsätta följa med för det gör lite ont, men jag slipper hoppa på ett ben.

Jag har kommit på att torsdagar inte är min dag. Förra torsdagen vet ni ju vad som hände och nu kom denna torsdag. Inte bra. Men jag ska avsluta dagen i soffan med glögg och pepparkakor (glöggen jag har köpt i år var helt gudomlig Dufvenkrooks Hjortron), det kan väl inte hända något då? Fast då kommer jag väl att kvävas på en pepparkakebit eller något åt det hållet. Haha, nej, det ska jag väl inte hoppas... Oj, vilket långt inlägg det blev. Jag slutar så ni slipper läsa mer nu.