no time for sleep.

Vaknade kring halv åtta och hade lite ont i huvudet. En alvedon fick rinna ner i magen men sömnen infann sig icke. Älskade låg bredvid och snarkade och det gör aldrig insömningen lättare. Typiskt. Men någonting hände, om det var alvedonen eller något annat vet jag inte, men nästa gång jag tittade på klockan var kvart över tio. Skönt. Visst, jag hade kunnat somna om en gång till och sovit längre. Men nu är det damernas stafett och det går inte att missa. Så det så.