Miss Floorballqueen.

Jag minns när jag var yngre och spelade fotboll. När vi skulle ha match kunde jag knappt sova natten innan och jag klev upp tidigt för att hinna äta (äter alltid och har alltid ätit två timmar före en match/träning) och packa ner det som skulle med. Sen gick jag mest runt och väntade och väntade på att det skulle bli dags att åka iväg.

Ungefär den känslan har jag just nu. Lagspel står på schemat, men det är varken fotboll eller match. Eller ja, match är det ju eftersom det handlar om prestige. Vi (Darub) spelar innebandy varje torsdag och jag hann bara vara med två gånger i våras, så idag är det höstpremiär och jag är så glad. Har längtat massor efter att få börja igen. Speciellt eftersom jag var med på det vinnande laget båda gångerna i våras, jag har ett rykte att leva upp till...

Klubban har blivit tillfixad (i våras var jag tvungen att spela med en sladdrig sak som fanns att låna där borta) och väskan är packad med banan, vattenflaska och svettband. Jag är så spänd så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det känns som om jag vore tolv år igenom och en ordentligt spännande match väntar. Nästan lite fjärilar i magen. Härligt!

11 dagar kvar...