Miss Working Girl.

Idag lämnade jag cykeln och promenerade in till stan. Har försummat mina promenader så cyklen fick stanna. Sen tänkte jag ta bussen hem, bara för att. Men jag blev så chockad över priset att jag tror bussresorna inte kommer bli särskilt många. 19 kronor från stan till Durrnäs! Det är ju helt åt skogen.

Sen ringde chefen (Darub), dock inte så ovanligt, för han har ringt minst en gång varenda dag sen förra veckan. Så nu ska jag jobba ikväll. Falukuriren väntar på min röst, den jobbigaste tidningen, men det ska nog gå bra har ju vanan inne om man säger så. Så nu är det bara att slappna av en stund för att sedan äta middag (förhoppningsvis med karln) och sen åka iväg och jobba.

Jag längtar tills jag får ett jobb där jag slipper vara "stand-by". Hatar när de ringer samma dag, man blir så tagen på sängen så att säga. Nu ska jag ju dock vara glad att han ringde kring två och inte sju imorse (som det andra jobbet) för det är jobbigt!

12 dagar kvar nu...