Imorse vaknade jag tidigt. Igen. Någon som är förvånad? Nej, jag trodde inte det. Men imorse var det inte älskades snarkningar som väckte mig (han har sovit på soffan för han såg OS-invigningen) utan det var grannen som tyckte att det var en bra tid att diska kring nio. Tack för det!
Men det gjorde egentligen inte så mycket att jag vaknade tidigt (förutom att jag somnade sent) för jag börjar bli lite van vid det. Åt frukost, för första gången den här veckan kunde jag äta fil och flingor. I love antibiotika! Sedan tänkte jag att det kanske passar med en promenad i det helt otroligt gudomliga vädret. Synd att Tara är på lyxweekend i Hortlax, fast hon får nog springa en massa ändå. Promenerade i ungefär 40-45 minuter.
När jag skulle vända hemåt efter typ halva tiden började jag känna hur det blev lite obehagligt kring tårna (inte lilltån) och det stack och stack och stack typ mer och mer ju fler steg jag tog. Men jag kunde ju som inte stanna eftersom jag var ju tvungen att gå hem, så den sista biten bet jag bokstavligt talat ihop för att kunna gå hem. När strumpan kom av var det blod. Blod på två av tårna. Kul! Men det är inget allvarligt, det var bara det att jag slarvat med nagelklippningen. Dock svider det lite nu, men det går över det vet jag. Nu ska jag ta mig något mer att äta och se senaste Grey's.
1 kommentar:
Hur blev färgen och klippningen? =) hörs senare idag! kram
Skicka en kommentar