Mina kollegor tycker att jag borde gå till tandläkaren imorrn. Det kan ju vara en bra grej, men jag är rädd för tandläkaren. Eller egentligen inte rädd att gå till tandläkaren utan det är mer vad som kommer att hända jag är rädd för. En kollega pratade om när hon fick ta bort visdomständerna, då fick de skära upp tandköttet och lyfta ur tanden. Med detta skulle det i så fall komma bedövningspruta och jag hatar verkligen sprutor. Men samtidigt måste det ju nästan vara värt det för att slippa denna olidliga smärta som har mig i ett järngrepp. Att jag har det jobb jag har gör ingenting lättare. Absolut ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar