tomorrow, everything's back to normal.

Imorrn gör älskade sin sista arbetsdag i Jutis för den här gången. I sommar har han fått jobb här hemma. Jippie! Så imorrnkväll kommer han hem och kommer alltså vara hemma hela sommaren. Så jävla fucking underbart! Dels för att han kommer vara hemma självklart, jag saknar honom när han är borta, men dels för att bilen kommer då också vara hemma och det underlättar så mycket.

Som idag till exempel. Jag jobbar och ska träna. Men jag har inte fått tag i någon bil så jag har tagit med mig alla grejerna och kört moppe hit... Tänkte precis fortsätta meningen med "och hoppas att Sandra svarar på smset så att hon kan hämta upp mig". Men då svarade hon precis alldeles nu så det är ju lugnt. Men nog är det jävligt bökigt att inte ha bil såna här dagar.

Sen tänker jag på gullegrynet där hemma som måste vara ensam hur länge som helst (eftersom jag åker in tidigare till jobbet när jag har träning blir det extra länge) och det känns inte bra. Har jag bil kan hon ligga i bilen medan jag jobbar och tränar så kan jag ta ut henne då och då under kvällen. Men nu när jag kör moppe är det svårt att ha med henne, dels ryms hon inte på moppen och dels får hon ligga utomhus medan jag jobbar (allergiska kollegor). Det är rätt taskigt. Men som tur är har lillsvåger lovat att komma in till stan och ta med henne ut. Puh!

Men som sagt det ska bli skönt att få hem älskade av flera anledningar. Men nu ska jag sluta skriva om mina "små" problem (det finns ju faktiskt människor som har det värre) och äta min middag, som tyvärr blev färdigmat från Statoil (orkade inte laga något av de få ingredienserna jag hade hemma) och sedan arbeta på som bara den. Som vanligt.