alla hjärtans dag.

För två år sedan var det här en toppendag. I år är den hittills inte så toppen. Ett besked vi inte ville ha möttes oss imorse och sonen är gnälligare än någonsin (vaknat på fel sida skulle jag tro). Kvällen är ju dock ung och allt kan hända. Jag hoppas min telefon ringer och meddelar lite gladare besked än i morse och sedan hoppas jag att sonen slutar tjuta (yes, han tjuter verkligen) för snart ramlar mina öron av. Typ.

fortfarande sjukligt.

Äntligen verkar det ha vänt sig för sonen. Efter dryga tio dagar med feber till och från är han idag helt feberfri. Fast jag ska nog tillägga "hittills" för det är ju ett par timmar kvar av den här dagen. Men jag hoppas verkligen att han får vara frisk nu för det är inte kul för någon av oss att ha honom sjuk.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om mig själv. Har ändå varit relativt skonad från snor, hosta och feber de senaste dagarna och jag var och tränade i måndags och det kändes bra och även igår kändes det bra.

Fram tills inatt. Illamående som tusan. Till och med så illamående att jag fick lägga mig på köksgolvet när jag hämtade vatten inatt. Men inget vomerande eller dylikt. Tack för det. Dock vaknade jag med 39 graders feber. Suck!

Den har gått ner nu men jag är inte särskilt pigg och alert. Huvudvärk och slö. Jag är så jävla less på att vara sjuk. Jag vill träna. Eller åtminstone orka göra någonting annat än att ligga i soffan.

Fast jag är lite glad att jag/vi är sjuk/a just nu för det är en massa trevligt på teven så jag behöver inte känna dåligt samvete att jag måste se OS på teve eftersom det är det enda jag mäktar med för tillfället.

Jävla februari!

En kalashelg!

Som rubriken säger har det varit en helg fylld av kalas.
Det började med namnkalas för lilla Svante igår. Det bjöds på smörgåsar, tårta och skönsång av bland annat kalasbarnets mamma.

Kvällen fortsatte med tjejmiddag i Munksund. Det bjöds på väldigt god mat, lika god cheesecake och sällskap i världsklass. Krogrundan var väl kanske inte lika rolig men är man gammal så är man.

Kalasandet fortsatte idag då det var födelsedagsfirande i Skuthamn för fina svägerskan Zandra. Trerättersmiddag och även här sällskap i världsklass.

För att sammanfatta litegrann så är jag fantastiskt lyckligt lottad som får äran att omges av så fantastiska människor. Utan mina vänner och min familj (även ni som inte varit med fysiskt i helgen) hade livet varit svartare än svart. Så tack för att ni finns och framförallt tack för att jag får vara en del av era liv!

Nåväl nu ska jag fortsätta med mitt soffliggande. Även om älskade hade hand om sonen imorse blev det ingen jättelång sovmorgon och med allt intag av diverse mat och sötsaker i helgen är jag ganska trött. Ska försöka att inte fastna här så sent men tyvärr vet jag av erfarenhet att det inte brukar bli så. Men någongång ska väl vara den första?!

två sjuklingar och jag.

Trots att jag är trött som fan känner jag mig ändå på ett rätt okej humör. Har varit på möte på Trygghetsrådet och min kontakt där är fantastisk. Jag går alltid därifrån med ett leende på läpparna och ett boostat ego. Om det kunde kännas så varje dag skulle livet vara lite ljusare. Och om detta egoboostande någongång kunde leda till ett nytt jobb skulle leendet på läpparna vara permanent.

Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan och någongång ska väl vinden vända tillbaka.

Nu ska jag i alla fall gå ut och väcka den lilla huliganen, som sovit i snart tre och en halv timme. Helt galet. Men är man sjuk så är man. Inte för att det syns när han är vaken, men nätterna vittnar om en liten sjukling. Och nu har den stora också blivit sjuk. Verkligen awesome!

sjukt.

Ja, hade jag haft ett jobb hade jag fått göra det som de flesta andra småbarnsföräldrar gör denna månad. Vabba. Huliganen har blivit förkyld och hostar på nätterna. Och inte nog med det så har han lite feber också. Det var inte så längesen han hade feber faktiskt, men då var det den klassiska tre dagars-varianten. Nu vet jag inte om det beror enbart på förkylningen eller om de två sista tänderna bidrar med sitt.

Hursomhelst är han hemma från förskolan för andra dagen och just nu håller han på att tömma en av kökslådorna. Tror jag måste få i mig lite frukost typ pronto så att jag orkar med denna "sjukling". Tänk om man hade åtminstone hälften så mycket energi när man själv är sjuk. Helt galet!

jag och min soffa.

Barnet är på pyjamasparty hos farmor och farfar. Älskade är på 30-års galej. Tvätten är vikt. Köket är röjt. Huset är dammsugat. Den sena lunchen är på väg ner till magsäcken.

Med andra ord kan jag ligga framför teven resten av dagen utan dåligt samvete för att det finns tusen saker som ska göras eller någon som behöver uppmärksamhet. Tyvärr är jag inte helt ensam. Förkylningen envisas med att klänga sig kvar. Men med så mycket sofftid jag kommer hinna med innan huliganen ska hämtas imorrn borde jag ju kunna bli av med den. Tummarna är hållna!

inte enligt planen.

Typiskt. Typiskt. Typiskt.
Halsontet är kvar, dock lite bättre än igår. Men tyvärr är detta inte nog. Huvudvärk och lite högre temp än vanligt.
Känns som att universum inte vill att jag ska träna.

Tur jag har mitt fantastiska täcke som sällskap. Och ännu bättre är det att älskade är hemma så att jag kan ligga under täcket precis hela dagen.

inge mer väntan nu.

Idag var en bra dag. En dag jag längtat till. På grund av förkylning och en kniv som ville bita tillbaka blev väntan extra lång. Men som sagt, idag var det dags. Comeback på fotbollsplanen. Det var alldeles, alldeles underbart. Tungt som fan, men underbart.

Dock kände jag då jag kom hem hur ett litet halsont började smyga sig på och jag frös en hel del. Frossan försvann. Tyvärr inte halsontet. Men jag hoppas det försvinner över natten för det är träning igen redan imorrn och det vore jävligt taskigt om kroppen tvingade mig vänta ännu mer.

Så nu ska jag strax släcka lampan och stänga de gröna och hoppas på en bra natt och en friak hals imorrn.
Men först ska jag spela det där jävla Candy Crush. Beroendeframkallande som tusan och lika arg blir jag varje gång. Men jag har dragit ifrån älskade och det känns skönt.

badrumsposering.

Som ni vet lever jag ju efter mottot "bättre sent än aldrig". Typ väldigt ofta.
Men det är ju faktiskt sant.

Så här kommer lite fler husbilder. Denna gång är det badrummet som fått stå modell och jag ber om ursäkt om bilderna inte visar helheten, men ni får helt enkelt komma och hälsa på om ni vill ha själva känslan och verkligen se hur jävla snyggt det är.

Så är det.

Före...

... och efter.

Och har ni missat det (det kanske är någon läsare som inte vet om att min son har en egen blogg) så finns det fler husbilder på sonens blogg. På hans rum. Tyvärr inga före-bilder då de sitter som gisslan i min gamla hårddisk som har konstiga krav så jag kan inte rädda de just för tillfället. Men jag jobbar på att få hit någon expert på hårddisk-gisslandramor (dramer?) så förhoppningsvis kan de räddas innan de går helt förlorade.

Nåväl, för att komma åt inlägget där bilderna på hans otroligt fina rum (jag är grymt nöjd över det) är det bara att trycka här. Och när ni ändå är där och speciellt då om ni är där för första gången, kan ni ju läsa lite och kanske lämna en liten kommentar eller två. Jag vet att han skulle uppskatta det. Även om han är som sin mor. Inte särskilt effektiv med bloggandet.

Jaja, jag ska se om jag det finns något sorts kvällsfika innan jag kryper ner under täcket. Det är ju faktiskt en dag imorgon också och jag hoppas den har samma temperatur som idag för det gick ju faktiskt att vara utomhus idag.

Godnatt!

stygnfri men ändå lite ledsen.

Ingen bra dag att vara supporter på. Först åker Skellefteå på sin femte raka (!) förlust efter ännu en urusel match (från deras sida alltså). Sedan förlorar de svenska handbollsherrarna måstematchen mot Polen efter förnedrande 35-25. Så ingen semifinal och då heller ingen medalj.

Jag gråter inombords.

Annars har det varit en okej dag. Tog äntligen bort stygnen på knogen efter drygt tio dagar. Fingret är fortfarande inte helt återställt men nu slipper jag i alla fall den oerhörda smärtan när det drar i stygnen så fort jag använder handen (vilket är rätt ofta med tanke på att det är högern). Nu är det dock fortfarande jobbig smärta, men den smärtan kan jag träna bort och det är ju positivt.

När jag kom hem från lekdejten/läkarbesöket (svägerskan tog stygnen så sonen fick leka lite med kusinerna en stund) hade älskade städat och röjt upp i köket och stod och lagade mat. Jag kan verkligen vänja mig vid det.

Men så kom ju då kvällen med dubbla nederlag. Så jag ska krypa ner under täcket och förhoppningsvis är morgondagen lite bättre. Och varmare. Börjar bli riktigt less på denna kyla nu. Speciellt mina fötter, de är inte särskilt happy.

minus plus plus.

En händelserik dag kan man säga.
Började bra med sovmorgon till nio. En mysig familjefrukost följde på det.
Sedan hände något som inte var lika mysigt. Kniven jag diskade bet tillbaka. Rejält. Mitt på långfingrets knoge (inte den på fingret utan den nedre så att säga). Det gick fort och jag skrek. Skriket skrämde sonen och älskade trodde jag förlorat ett finger (han var på toa och hörde bara skriket). Men fingret satt tack och lov kvar. Blod var det säkert, jag kollade aldrig med rädsla för att svimma. Svärfar dök upp i samma veva och konstaterade att det behövdes sys.
Sonen följde med farfar medan älskade och jag for på akuten.

Två stygn blev det. Ont som satan gör det. Och långfingret är typ obrukbart för tillfället på grund av stygnen och smärtan. Verkligen skitkul. Och ännu värre blir det eftersom det är på högern. Verkligen awesome!

Men dagen blev bättre faktiskt. Precis då vi kliver in på akuten ringer storebror och berättar att de små bebisarna kom till världen igår kväll strax innan klockan åtta. En liten Albert och en liten Matilda. Så underbart!

Och inte nog med det, svärföräldrarna bjöd på palt till middag. Fantastiskt gott. Men lite krångligt att äta med fel hand.

Så, som sagt en händelserik dag. Nu ska jag avsluta den med att krypa ner under mitt varma täcke och se lite serier. Jag hoppas morgondagen är mer smärtfri.

mer sömn åt folket!

Den lilla huliganen sov hela natten inatt utan uppvak. Älskade snarkade inte en enda gång. Kissblåsan höll sig lugn och stilla. Allt detta innebar att jag sov ostört hela natten och det blev drygt sju och en halv timmes sömn. Så jävla skönt. Och med tanke på den begynnande förkylningen var det alldeles fantastiskt. Hoppas det fortsätter så här.

timingen kunde varit bättre.

Var på upptaktsmöte för fotbollen igår. Hade tänkt göra comeback nu när jobbet inte stör längre.
Ny tränare för säsongen och jag är grymt taggad att dra igång. Tre pass i veckan varav ett är en timmes fys, med start imorgon.

Vad händer då? Jo jag vaknade imorse med ont i halsen, huvudet och rätt mycket snor i näsan. Snacka om dålig timing. Men förhoppningsvis går det över snabbt för som sagt är jag grymt taggad att dra igång igen.

paranoid borde vara mitt mellannamn.

Läste precis att det varit inbrott idag i Öjebyn och älskade tog ingen nyckel när han for och spelade badminton. Det betyder att jag inte låste dörren när jag gick och la mig. Kommer jag att kunna somna innan han är hemma? Hm... Nej!

Och inte blir det bättre av att det låter som att det smyger runt någon på altanen. Fast jag vet att det bara droppar från taket slår hjärtat ett extra slag varje gång det låter. Snacka om att skrämma upp sig själv.

Hoppas älskade inte är alltför långt borta.

äggstra information.

Hela dagen har jag gått omkring och rapat ägg. Väldigt irriterande men framförallt väldigt underligt eftersom det enda äggrelaterade jag åt igår var små äggbitar i crustaderna till fördrinken och jag åt bara två stycken.

Jag tycker om ägg men att gå runt och rapa äggsmak en hel dag gör att jag börjar omvärdera om det verkligen är så gott.

tjugo fjorton.

Jaha. Första dagen på det nya året. Har än så länge inte hänt något utöver det vanliga så det känns som att det är precis som vilken onsdag som helst. Har varit ute på morgonen och skottat gården. Det är allt som hänt idag. Inte så spektakulärt alltså.

Gårdagen spenderades i väldigt gott sällskap i Bersika. Meningen var att vi skulle sova där men den lille huliganen vaknade strax innan tolvslaget (precis som ifjol) och sedan tyckte han att det var färdigsovet. Efter att ha försökt söva honom i nära nog två timmar gav vi upp och la honom i vagnen och promenerade hem. Visserligen skönt med en liten promenad, men när klockan är halv tre på natten finns det annat kul att göra. Som att sova till exempel. Knäppunge!

Ska försöka mig på någon sorts sammanfattning av 2013 men just nu ska jag passa på att äta någonting medan huliganen sover ute i vagnen.

God fortsättning på er allihopa!

sömn efterlyses!

För första gången på nästan sexton månader har jag nu lämnat bort barnet för att bara vara. Tidigare har jag alltid haft speciella planer när han sovit borta. Tanken var från början att jag skulle ut på partaj (älskade är på herrmiddag) och jag har varit grymt sugen hela veckan. Men som vanligt är det sömnen som ställer till det.

Det finns alltid en dag varje månad då jag är så trött så att ögonen svider och jag mest bara vill gråta mig igenom dagen. Den dagen är idag. Det kallas tajming. Typ.

precis lagom är alldeles lagom.

Okej. Jag vet att jag har slängt ur mig mindre trevliga saker om snön och kylan och så där. Men ösregn och plusgrader mindre än två veckor före jul? Känns väl typ sådär. Det får jättegärna vara snö men det behöver inte komma massor på en gång. Och kallt får det väl också vara eftersom snön får det svårt att vara kvar annars, men det behöver ju inte vara jättekallt.

Så för att sammanfatta det hela; lagom kallt och lagom mycket snö är okej. Ösregn och plusgrader i december är inte okej.
Okej?

hus vs. lägenhet.

Sådana här dagar saknar jag nästan lägenheten. Men då börjar jag tänka på alla fördelar ett hus har gentemot lägenhet (till exempel vårat fantastiska nya kök) och då kan jag ta lite snöskottning faktiskt. Och sedan tog det bara drygt en kvart att skotta av altanen så det kan jag leva med. Uppfarten är ockuperad av ett släp och en skruttbil (extrabilen som användes en gång innan den gick sönder och sedan bara stått och tagit upp plats) så den tar vi en annan dag.

Har även fått upp ljusslingan i busken. Köpte den förra året men först nu kom den upp av olika anledningar. Men som jag brukar säga: "Bättre sent än aldrig".

mitt namns dag.

Anna-dagen idag. Alltså min (och alla andra med samma namn förstås) dag.
Vad är bättre att fira den om inte med ett litet pass på gymmet (träffade en PT förra veckan och fick ett rätt kul program att följa) och sedan färdigställa köket? Eller det är inte helt klart då det fattas någon list och någon passbit, men i det stora hela är det klart och jag är så lycklig. Varje gång jag kliver in i köket nu fylls jag av lycka och värme. Och jag lovar att lägga ut bilder när det är helt klart.

Annars är det förkylt igen. Dock inte jag, men det hade nästan hellre fått vara jag som snorade och hostade. Det blir så satans gnälligt och den här vägra-sova-fast-jag-är-så-trött-att-jag-knappt-orkar-hålla-ögonen-öppna-fasen är inte rolig. Usch och fy! Men den här gången behöver jag inte ta hand om allt det själv och det är grymt skönt, för jag tror jag hade gått in i den berömda väggen då.

Nåväl, det är en dag imorgon också och även om den lille huliganen brukar sova till halv åtta-åtta på morgnarna (peppar, peppar...) är det lika bra att besöka drömmarnas värld. För inte blir det åtta sammanhängande timmars sömn inte. Det kommer vaknas och bökas. Som vanligt.

Godnatt!