bra men ändå inte.

Inatt har jag sovit drygt sju timmar. I ett svep. Vilket innebär att den lilla huliganen sovit hela natten utan uppvak. Första gången sedan han anlände. Fy fan så nice!

Fast det känns väl sådär just nu eftersom jag mår lite knas. Tröttheten den har blivit som en extra kroppsdel som inte går att amputera, så det är som det är med den. Men det här illamåendet vad är det för ett påhitt? Jag misstänker frukostkiwin. Den smakade lite annorlunda så säkert var det något galet.
Men barnet sover efter tre timmars bus på förskolan så jag ska krypa ner under täcket. Dock har jag ett litet dilemma, ska jag läsa, se serier eller kolla film? I-landsproblem när de som bäst.

en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

sova bort allting.

Sov till drygt halv tolv i morse och det var alldeles underbart. Dagen har sedan varit slö och lugn. Men jag är dock just nu lika trött som om jag sovit lika lite som vanligt. Huvudvärk har jag också. Och början på lite feber.

Den där sovmorgonen känns som en dröm.
Suck.

Jaja, bara lägga sig att sova och hoppas jag känner mig piggare i morgon för feber vill jag verkligen inte ha.

som förut.

Jaha då har man varit och jobbat lite. En av kollegorna blev lite sjuklig och självklart ställer jag upp. Det var roligt att jobba igen och jag saknar det väldigt mycket. Dock kan jag väl inte påstå att halsontet blev bättre. Så jag kan nog inte ignorera det längre för nu har snoret även kommIt.

Sjuk.
Det suger.
Men jag får i alla fall sovmorgon i morgon. Alltid något.

Godnatt!

det här är verkligen inte jag.

Undrar om jag kommer vinna pris som världens mest frekventa bloggare?!
Nej skämt åsido har haft lite upp och ner på senare tid och inte känt för att skriva.
Livet som arbetslös suger och jobben lyser med sin frånvaro. Har sökt lite jobb och har hunnit vara på en intervju så vi får väl se. Dock är jobbet som kan komma efter intervjun bara ett då-och-då-jobb så jag hoppas ju verkligen att något permanent dyker upp snart för annars kommer jag bli galen.

Jag gör absolut ingenting om dagarna längre. Kanske att jag dammsugar någongång eller packar upp någon låda i köket. Men annars blir det mest att jag ligger i soffan och ser serier. Hur jävla tragiskt är inte det? Och då kanske någon av er undrar hur jag hinner det med en ettårig vilding? Men då kan jag tala om för er att jag har tre timmar på förmiddagen då han är på förskolan och sedan har han börjat sova ett bra tag (peppar, peppar) när jag hämtar hem honom. Och sedan har jag ju alla kvällar fria nuförtiden. Så tid till att vara lat finns det gått om.

Men jag ska verkligen försöka rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Typ börja om att träna. Dock känner jag en begynnande smärta i halsen, men jag hoppas det bara är tillfälligt för jag har nyss varit sjuk och tänker inte vara det igen för då tar det ännu längre innan jag kan ta tag i mitt liv och ju längre tid som går desto svårare blir det att komma igen.

Suck.

Den enda livsglädjen just nu är mina favoritpojkar. De förgyller mina dagar och utan dem vette fåglarna vad jag hade gjort.

Just ja, på tal om köket så börjar det vara klart. Vi ska bara välja någon snygg tapet och sedan beställa en glasskiva (istället för kakel) och när det är klart är det bara dutteliduttandet kvar och jag kommer nog sitta en hel del i köket när det klart. Bara för att beundra skönheten. För det kommer bli så jävla snyggt!

Nåväl, barnet ligger ute i vagnen (han har blivit snorig och är lite väl grinig just nu) så jag ska passa på att lägga mig i soffan och göra det jag gör bäst... Hm, undra om jag kan få in det i mitt CV?!

mycket att göra på lite tid.

På grund av vår kära statsminister och hans kompisar i regeringen har jag bara kunnat bocka av två saker på min att göra-lista. Morgonens besök på det otroligt upplyftande stället som kallas Arbetsförmedlingen, gav noll och ingenting eftersom jag var tvungen att hämta barnet på förskolan innan det var min tur.

Hade ovannämnda personer tänkt lite utanför kartongen hade det kanske inte varit minst tjugofem arbetslösa före mig i kön och jag hade haft morgondagen till att beta av punkterna på min lista. Men nu måste jag åka dit imorgon igen och hoppas att jag hamnar högre upp på listan. Två dagar som försvinner utan att jag hinner göra saker som är lite halvt knepiga att göra i sällskap med en ettåring som är mer vild än tam.

Men, men har inte satt någon deadline på listan och som det ser ut på jobbfronten för tillfället har jag ju resten av mitt liv att göra klart den.

Suck.

många järn i elden.

Min första arbetslösa dag är snart slut. Att jag fortfarande är vaken är ett mysterium med tanke på att jag sov ytterst lite i natt och sedan varit i gång nästan hela dagen. Men jag antar att mitt nytvättade hår har lite med saken att göra. Jag vill inte skrämma barnen på förskolan imorrn så jag får nog se till att håret torkar innan jag lägger huvudet på kudden.

Annars har jag gjort lite nytta idag. Skrev en väldigt lång to-do-lista igår och jag har arbetat på bra för att beta av den. Imorrn betar jag av fler saker. Tre timmar har jag att göra saker som är lite knepiga att göra i sällskap av en ettåring. Så det finns inte tid för vila här inte.

Eller det gör det. Jag har ju kvällarna lediga nuförtiden.

en sista stund.

Gårdagen var riktigt kul. På förfesten. Sedan kom vi ut på krogen. Nu är jag ju inte där så ofta (igår var andra gången sedan i maj eller något sådant) men fy så tråkigt det har blivit. Fullt med småglin (som jag vet är i rätt ålder, men de är ändå småglin i mina ögon) och bartenders utan split vision (förlåt om jag trampar någon bartender på tårna, men det är fan inte normalt att man får stå i baren och vänta på att bli betjänad i minst tjugo minuter bara för att man inte står rakt fram).

Nej, jag och älskade gick och tog en nattpizza (bättre beslut har man väl tagit i sitt liv, men är man hungrig så är man och jag åt faktiskt bara halva så det är typ okej) och pratade renovering istället. Fullt normal diskussion på en pizzeria sent en lördagsnatt.

Idag har det inte blivit någon normal bakisdag. Men det är svårt när man har en liten huligan att se efter. Barnvakten (mamma) hade en tid att passa mitt på dagen så det var bara att kliva upp och ta en alvedon och se livet från den ljusa sidan.

Men det positiva med det är att köket är mindre ofärdigt nu (svärfar kom förbi och då brukar det alltid bli massor gjort) och jag ser ljuset i tunneln. Jag kan äntligen använda spisen igen (dock bara till att koka lättare saker eftersom vi inte har någon fläkt ännu) och framförallt jag slipper diska i badrummet. Halleluja!

Nu sitter jag på jobbet. För sista gången (om jag nu inte blir utringd när någon blir sjuk, för jag degraderas till vikarie) och det känns vemodigt som attan, men det finns ju ingenting att göra åt det. Bara att hålla tummarna att jag slipper leva i arbetslöshetens land alltför länge. Men jag får avsluta med att läsa favorittidningarna (Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland) så det känns bra. Dock är det stiltje på sidfronten (oj så ovanligt) så jag ska se lite serier innan det är niofika och idag är det jag som bjuder på fika. Mums!

fågel, fisk och mittemellan.

Trots att jag fått bråka med FK min sista fredagkväll på jobbet (som förutom bråket har varit helt okej med tanke på att jag var klar före tolv och ändå suttit och sett Idol i två timmar, jag är jävlart bäst) på grund av att de har så många konstiga nyhetsartiklar som måste vara med och man inte har så mycket tid till godo (jag kommer absolut sakna jobbet men inte FK), lägger jag mig för att sova (i alla fall snart, ska bara varva ner lite först) med ett leende läpparna. Dels för att jag har världens skönaste täcke (älskade vet verkligen vad jag behöver) och dels för att älskade har arbetat i köket medan jag har varit på jobbet. Och imorrn blir det ännu mer gjort och snart kanske jag kan laga ordentlig mat igen och framförallt jag slipper diska i badrummet.

Jaja, nu ska jag läsa lite innan jag stänger de gröna. I morgon är det lördag och för en gångs skull ska denna småbarnsmamma dricka lite dancing-juice (för att citera Bruno Mars) och ta sig ut på krogen. Det var inte igår om man säger så. Det var inte ens förra månaden, snarare typ två månader sedan. Så det är på tiden.

Så, godnatt!

en dag som vilken annan.

Gårdagen innehöll en hel del snor och hosta (lägligt nog blev båda sakerna värre just igår. Idag är det knappt någonting) men även lite pussel med köksinredningen. Så man kan väl säga att det blev plus minus noll.

Inga presenter (fick älskades på kvällen innan då det var ett nytt täcke (som är alldeles fantastiskt) och jag renbäddade) förutom tre flaskor rabarbersaft som svärmor kom med (presenten från dem kom i lördags i form av ett våffeljärn). Inget fika som det alltid brukar vara, men när man inte har något kök är det lite svårt. Så det kändes faktiskt inte som min födelsedag och för någon som älskar att fylla år kändes det typ skit.

Men det blev ost och kex-mys till två avsnitt Sons of Anarchy med älskade när barnet somnat. Det vägde upp litegrann.

Men samtidigt fyllde jag ju bara "nitton" (host, host) så vi slår på stort nästa år istället.

pengarna vann den här gången.

Brukar ju vara ledig en fredag varje månad och denna lediga fredag skulle egentligen ha varit denna fredag, men på grund av svårt med personalrekrytering och att jag snart inte har något jobb att gå till offrade jag min lediga fredag.

Kändes ju sådär, men som sagt snart kommer jag ha en massa lediga fredagar (självklart hoppas jag att det inte ska vara så alltför länge) så det gjorde inte så mycket att jag istället för att vara hemma och mysa med min son (som jag endast har kunnat göra en kväll den här veckan på grund av jobbet) satt inne i studion och läste Gävlenyheter. Men jag är ledig fyra dagar nu så det blir många myskvällar att se fram emot.

Annars börjar snorandet och hostandet gå åt rätt håll. Det går fortfarande en hel del näsdukar och jag får nästan svimattackar av allt hostande, men det är inte alls på samma nivå som tidigare i veckan så kanske blir jag av med eländet snart.

Och nu har köksrenoveringen börjat på allvar. Packningen och rivningen (i alla fall nittiofem procent av den) är klar. Imorgon är det golvläggning som står först på schemat och sedan får vi se vad som blir efter det. Men jag kan ju säga att jag hoppas det går fort för vi har köksbordet i allrummet, datarummet fullt med skåp och en ugn, det lilla förrådet bakom toan är belamrat med lådor och inget porslin eller bestick att äta med. Men som det kommer bli fint när det är klart.

Jaja, nu ska jag se lite Cityakuten (yes, jag har börjat med det igen) innan jag lägger igen de gröna. Imorgon är ju som sagt fullspäckad och med tanke på att älskade är halvt medvetslös och framförallt döv när han sover blir det nog en tidig morgon. Men jag ska försöka se till att han får ta morgonbestyren för om jag ska bli frisk någon gång måste jag få sova. Så det så.

Och eftersom jag bloggar från plattan kan jag inte göra den vanliga fancy nedräkningen och eftersom klockan är över midnatt är det ju EN dag kvar, men jag har ju inte sovit ännu så det är ju för mig fortfarande fredag och därför TVÅ dagar kvar. Så det kanske är lika bra att jag inte kan göra den vanliga fancy nedräkningen för jag skulle ju bara bli förvirrad.

Tack och hej skinkpastej!

men lämna mig för fan i fred!

Okej en liten rapport från sjukstugan kanske är på sin plats?
Febern stannade en och en halv dag typ innan den drog iväg till någon annan stackare. Tyvärr blev jag inte lämnad i fred efter det utan då tyckte både halsontet och snoret att det var fritt fram att komma.

Och tyvärr blir inte halsontet bättre med det jobb jag har och jag känner att jag inte kan missa mer jobbtillfällen nu när det snart är slut på sådana (förhoppningsvis inte så länge).

Sedan att den lille huliganen också blev förkyld i helgen och fick vara hemma från förskolan idag har inte förbättrat halsontet. Det blir mycket "nej!", "lägg tillbaka den där", "du får inte vara där", "NEEEJ!!!" om dagarna. Inte de bästa förutsättningarna att bli frisk kanske.

Men imorrn är det förskoletajm och det betyder att jag dels för sova (yeay!) och dels att rösten får vila. Det behövs eftersom jag jobbar två dagar till innan en dag ledigt och ytterligare en dag innan fyra dagars ledighet. Usch och fy! Varför kunde inte detta komma nästa månad när jag ändå inte har något annat för mig?

En annan sak som suger är att älskades semester tog slut i fredags och ännu mer sugigt är att han idag var tvungen att åka söderut för att laga ett trasigt blad. Det betyder alltså att jag idag var tvungen att ta hand om den lille huliganen (som förutom ett ton snor i näsan är fullt frisk och därför inte lugn en sekund) och efter att ha vaknat kvart över sex (jobbade igår) och sedan inte fått mer än typ tjugo minuters sömn under dagen kan jag ju säga att mina ögon svider som aldrig förr. Jag gör allt i min makt för att inte somna i studion.

Behöver jag säga att jag längtar tills barnet är på förskolan imorrn? Som jag ska sova. Men då kommer jag väl inte att kunna sova bara för det. Skulle då inte förvåna mig.

Dagar kvar:

4 5 6 7 8

det var det det.

Jaha. Tack för det liksom.
Från ingenstans kom smärtan i knäna, men jag tänkte att det berodde på löpturen tidigare. Halsen började ömma och det var väl kanske ett tecken som fick mig att tänka lite i alla fall. Tröttheten reagerade jag inte ens på då jag alltid typ är trött. Men när jag började svettas och frysa om vartannat kunde jag inte ignorera det längre.

Feber.

Inte mycket, men ändå feber. Tänkte jobba ändå, då jag ändå sitter själv i studion hela kvällarna. Men jag fick sluta ut det då jag knappt orkar sitta upp. Jävla piss och skit. Bara för att jag denna månad gått upp i tid på jobbet och jobbar typ varje kväll ska jag gå och bli sjuk. Jävla arsle!

Väntar på att svärmor ska ringa upp och förhoppningsvis komma hit och ta hand om den lille huliganen (som just för tillfället sitter och skriker i falsett, verkligen skitkul) medan älskade håller på att skruva ihop våran nya duschkabin.

Suck.

Dagar kvar:

 9 10 11 12 13

mammahjärtat är skakat.

Idag kom den. Den riktiga prövningen för mammahjärtat. Lämnade barnet utan älskade och det var lika jobbigt som jag hade föreställt mig. Gråten var hjärtskärande, men jag lyckades hålla tårarna borta och vände bara ryggen och for därifrån. Men jag har svårt att släppa det även om jag vet att det nog inte tog så lång tid innan det gick över och jag vet att de ringer om det är något. Ska försöka sysselsätta mig idag så att jag inte tänker på det så mycket. Men huvva så jobbigt det är. Fy.

det var ju nyss morgon.

Idag har tiden verkligen sprungit iväg. Vi åkte för att handla virke i lugn och ro och helt plötsligt var klockan hämta-hem-barnet. Sedan dess har det bara runnit på. Stan, stök och bök här hemma, middag, jobb och nu sitter jag här och äter popcorn (skålen stod framme och jag var hungrig och orkade inte göra en smörgås) och funderar på om jag ändå inte borde gå och sova.

Det är ju en dag imorgon också och vem vet hur hektisk den kommer bli, så det är nog lika bra att krypa ner under täcket. Speciellt eftersom jag nästan måste kisa för att se så att bokstäverna hamnar rätt. Helt galet!

... och sen var de bara två.

Tre dagar tog det (gårdagen räknas inte för det blev en hemmadag på grund av feber från onsdagens vaccinering) innan vi inte längre fick vara med honom på förskolan. Känns lite konstigt men ändå bättre än jag trodde. Men jag ska väl erkänna att om jag lämnat honom själv och sedan åkt hem ensam hade det nog känts annorlunda.

Men det blir ändå "bara" två och en halv timme vi får vara åtskilda eftersom vi fortfarande är i inskolnings-mode tills älskade är klar med sin semester (han har en vecka till).

Idag ska vi ta vara på denna egentid genom att fara iväg och köpa en massa virke till altanen och kanske även köpa det som behövs för hallen. Yes, det händer saker överallt just nu och jag längtar, längtar, längtar tills allt är klart. Då ska jag njuta!

Dagar kvar:

18 17 16 15 14

inget svart den här gången.

Att skolas in på förskolan tär verkligen på krafterna. Barnet somnade ovaggat strax före sju (det är tidigare än vanligt) och jag tänkte göra ett nytt försök att gå och sova tidigt. Förhoppningsvis slipper jag strömavbrott den här gången. Fast nu är ju älskade hemma så jag är inte rädd. Men bara för det behöver det ju inte bli strömavbrott, ifall nu strömmen tänkte vara lite busig.

Imorgon fortsätter inskolningen och då ska vi lämna honom en stund för första gången. Kommer nog bli lite jobbigt. För mig alltså. Han kommer inte märka att vi inte är där. Mammas stora kille!

Dagar kvar:

21 20 19 18 17

ta mig tillbaka till drömmarnas värld.

Just ja, glömde ju säga att jag inatt var väldigt nära att få gosa lite med den underbara mannen på bilden här under. Men eftersom jag inte ville vara otrogen mot älskade (till och med i drömmen är jag honom trogen, jag är fan en keeper alltså) avstod jag. Som jag ångrade mig när jag vaknade.

Mums!

den tredje årstiden.

Lagom till skolstarten (sonens alltså, jag har gått klart skola) kom höstrusket. Har fått sova med täcke i natt (har annars bara sovit med påslakanet) och regnet har öst ner sedan imorse och tyvärr verkar det inte bli något uppehåll på ett tag.

Inskolningen gick bra. Nu var det ju inte så avancerat just idag då vi bara var där en dryg timme. Det kommer nog bli värre då vi ska lämna honom. För mig alltså.

Dagar kvar:

22 21 20 19 18

mörker är inte min grej.

Jaha. Hur blev då natten? Gav den mig det jag som mest behöver? Nja skulle jag vilja svara. Den blev konstig tack vare strömavbrottet som drabbade större delen av stan igårkväll.

Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.

Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.

Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).

Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.

Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).

Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!

(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):

Dagar kvar:

23 22 21 20 19