damn, damn, damn.

Jag är ledsen. Väldigt ledsen. Idag var det dags för sista innebandyn för i år och har jag otur var det sista passet någonsin för mig (ska fråga om jag får vara med i alla fall) och jag har sett fram emot idag så länge (okej, sen förra torsdagen) och hade ställt klockan på tio i vanlig ordning och jag hade även hämtat hit lite havregryn så att jag kunde äta gröt som uppladdning. Men vad inträffar? Jo, jag vaknar kring sextiden imorse av att jag knappt kunde andas, tydligen har en golfboll hamnat i halsen. Suck. Somnar om och vaknar när jag klockan ringer och fortfarande samma sak. Vill gråta, men skickar ett sms till Valle och somnar om igen. Vaknade igen för en timme sen och halsen är fortfarande åt helvete. Jag vet inte om jag ska gråta eller bara gräva ner mig. Dock ska jag jobba ikväll, men inte taltidningen, utan ikväll är det pensionärerna som väntar på mig. Kanske inte så smart att jobba när jag har ont i halsen, men det är inte jätteont, så jag ska nog klara det och jag ska försöka att inte andas på de stackarna.

Det här är så typiskt. Att vara sjuk under julen är ju då verkligen inte kul och speciellt inte när jag ska fira den i fjällen. Suck, suck, suck. Men, men kanske har jag tur eller så har jag det inte, det återstår att se. Ska i alla fall ta mig en snus och kanske se någon serie innan det är dags att äta och fara på jobbet... Jo, förresten Micke står i köket och diskar. Halleluja! Duktig kille det där.