Eftersom vi inte fick trean vi så gärna ville ha (jävla bitch!) så fick vi heller inget extra rum för Micke att "leka" i. Men lösningen kom till mig. Jag vet att köksbord är till för att ätas vid, men vi har ett barbord i vardagsrummet som vi använder till detta ändamål så därför kändes köksbordet överflödigt och eftersom datorn inte får stå i sovrummet (svårt att sova när Micke nattsuddar vid datorn) och inte heller i vardagsrummet (för lite plats och konstigt om jag vill ha vänner på besök), blev det så att han sitter i köket.
Kanske låter konstigt men om ni skulle se arrangemanget så är det inte lika konstigt. Men nu har jag insett vad det kan innebära att ha honom i köket och jag själv i soffan. När han satt i vardagsrummet med datorn såg jag honom hela tiden och hörde honom hela tiden (inte alltid lika kul dock), men nu sitter han tyst som en mus på sin datastol och spelar sina spel. Jag måste ibland gå till köket för att se att han är kvar. Blir så nojig när det är tyst, får värsta obehagliga flashbacks(en?). Det är konstigt hur man fungerar. Jag vill inte ha honom i vardagsrummet eftersom han lever om för mycket, men att ha honom i köket blir alldeles för tyst. Jag är rätt konstig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar