me and marian keyes.

Jag kan väl inte riktigt säga att någonting har hänt som har vänt mitt dåliga humör. Men jag känner min inte lika irriterad längre. Kan bero på att jag bara har legat i soffan och läst i många timmar. Skulle jag däremot gå in i köket eller sovrummet skulle irritationen växa på grund av kaoset som pågår och som vanligt tänker jag inte ta tag i någonting utav det för det är alltid jag som får ordna upp det. Men jag känner mig själv så fruktansvärt väl (och för den delen känner jag Micke väldigt väl också) och jag vet att det är jag som står med diskhandskarna och skrubbar porslinet och besticken, för att sedan ta itu med klädexplosionen i sovrummet, om inte alls så länge (men jag ska i alla fall försöka strunta i det idag). Jag är helt enkelt för otålig av mig. För jag vet att om jag inte gör det blir det aldrig gjort.

Sen blev jag lite gladare tidigare idag, ska jag väl erkänna, när posten kom. Deklarationen ramlade in och eftersom jag hade en sån dålig dag skulle det verkligen inte ha förvånat mig om det stod att jag var skyldig massor med kronor. Men som tur är så får jag tillbaka en massa kronor istället. Eller en massa och massa, dryga tre tusen kronor kommer att bli mina kring midsommar (under förutsättningen att jag deklarerar på internet, för visst är det så det funkar?). Men även om det "bara" är tre tusen är det ganska mycket pengar för en som har 62 kronor kvar på kontot den 1a april. Kan ju alltid hoppas att banken har utsatt mig för ett aprilskämt och att mer pengar kommer trilla in imorrn när lurar-dagen är över. Men det är väl bara önsketänkade...