Det kändes som om den första halvtimmen av innebandyn gick i slow motion. Det var jättekonstigt. Allting gick sakta och jag blev mer och mer förvirrad. Haha. Men det slutade bättre, mitt lag vann och jag har ett ömt och vackert blåmärke på armen. Isn't pain the best?
Annars gör jag inte så mycket. Har fortsatt följa doktorerna på Seattle Grace, men blev rastlös. Funderar starkt på att gå över till min lägenhet och se om det finns någon plats i de lådor jag faktiskt redan har och packa ner lite glas som fortfarande står kvar i skåparna. Eller så tar jag med mig datorn och lägger mig i min soffa för en gångs skull. Jag vet inte, men det är inte en bra dag det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar