Klockan är nu halv elva och jag har redan varit på promenad och ätit frukost. Bra gjort! Trots minusgraderna, en lite öm fot (vad är det egentligen som håller på att hända med min kropp?) och grusiga ögon tog jag mig ut. Gick faktiskt och la mig precis som jag skrev igår, men lyckades jag somna? Öh, nä! Somnade kanske halv två. Det är hopplöst, trots att jag var trött gick det bara inte. Inte ens Vänner hjälpte. Något skumt är det.
Nu ska jag snart åka in och göra lite ärenden på stan (bara älskade blir klar att åka), sedan befinner jag mig i min gamla lägenhet en stund för att slutföra packningsprojektet för nu får det fan bli skärpning på det hållet. Det är ju verkligen inte mycket som är kvar så jag undrar varför jag blivit så lat, är det mina gener eller är det någonting annat? Generna är jag tveksam till för ingen annan i min familj är särskilt lat, så det måste nog vara någonting annat. Jaja, orkar inte spekulera var jag fått denna lathet ifrån, det tar så mycket energi och tankekraft och det är någonting jag måste spara på lite, för vem vet det kan ju dyka upp en situation som kräver dessa två saker och har jag då förbrukat dem på onödigt tänkande, hur ska det gå då?
2 kommentarer:
Jag tror inte att det är ett arv, det där med lathet, jag tror att det är ett syndrom. Det är vissa som får en mutation i genuppsättningen och visp blir det en latmask. Jag lider av samma sak! Skippa tänket och spara kraft! Det är mitt enda råd. Ha det bra!
Men så skönt att du hunnit promenixa.. :) Hoppas du har en trevlig dag med stan och allt anant. Kramar!
Skicka en kommentar