löste ett problem i alla fall.

Bäddade i datarummet för älskade igår för att slippa de där jävla snarkningarna. Känner att jag behöver få sova en hel natt då det inte blivit så de senaste två veckorna typ.

Tyvärr hjälpte det inte. Mot snarkningarna hjälpte det naturligtvis, men den lilla huliganen tyckte inte att mamma skulle få sova ordentligt. Så jag fick sängkamrat i alla fall. Och för att göra det än mer jävligt så vaknade han strax innan sju (brukar sova till minst åtta i alla fall).

Blir en powernap efter herrstafetten. Om det nu inte blir guld då kan det hända att pulsen blir svår att få ner.

alla hjärtans dag.

För två år sedan var det här en toppendag. I år är den hittills inte så toppen. Ett besked vi inte ville ha möttes oss imorse och sonen är gnälligare än någonsin (vaknat på fel sida skulle jag tro). Kvällen är ju dock ung och allt kan hända. Jag hoppas min telefon ringer och meddelar lite gladare besked än i morse och sedan hoppas jag att sonen slutar tjuta (yes, han tjuter verkligen) för snart ramlar mina öron av. Typ.

fortfarande sjukligt.

Äntligen verkar det ha vänt sig för sonen. Efter dryga tio dagar med feber till och från är han idag helt feberfri. Fast jag ska nog tillägga "hittills" för det är ju ett par timmar kvar av den här dagen. Men jag hoppas verkligen att han får vara frisk nu för det är inte kul för någon av oss att ha honom sjuk.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om mig själv. Har ändå varit relativt skonad från snor, hosta och feber de senaste dagarna och jag var och tränade i måndags och det kändes bra och även igår kändes det bra.

Fram tills inatt. Illamående som tusan. Till och med så illamående att jag fick lägga mig på köksgolvet när jag hämtade vatten inatt. Men inget vomerande eller dylikt. Tack för det. Dock vaknade jag med 39 graders feber. Suck!

Den har gått ner nu men jag är inte särskilt pigg och alert. Huvudvärk och slö. Jag är så jävla less på att vara sjuk. Jag vill träna. Eller åtminstone orka göra någonting annat än att ligga i soffan.

Fast jag är lite glad att jag/vi är sjuk/a just nu för det är en massa trevligt på teven så jag behöver inte känna dåligt samvete att jag måste se OS på teve eftersom det är det enda jag mäktar med för tillfället.

Jävla februari!

En kalashelg!

Som rubriken säger har det varit en helg fylld av kalas.
Det började med namnkalas för lilla Svante igår. Det bjöds på smörgåsar, tårta och skönsång av bland annat kalasbarnets mamma.

Kvällen fortsatte med tjejmiddag i Munksund. Det bjöds på väldigt god mat, lika god cheesecake och sällskap i världsklass. Krogrundan var väl kanske inte lika rolig men är man gammal så är man.

Kalasandet fortsatte idag då det var födelsedagsfirande i Skuthamn för fina svägerskan Zandra. Trerättersmiddag och även här sällskap i världsklass.

För att sammanfatta litegrann så är jag fantastiskt lyckligt lottad som får äran att omges av så fantastiska människor. Utan mina vänner och min familj (även ni som inte varit med fysiskt i helgen) hade livet varit svartare än svart. Så tack för att ni finns och framförallt tack för att jag får vara en del av era liv!

Nåväl nu ska jag fortsätta med mitt soffliggande. Även om älskade hade hand om sonen imorse blev det ingen jättelång sovmorgon och med allt intag av diverse mat och sötsaker i helgen är jag ganska trött. Ska försöka att inte fastna här så sent men tyvärr vet jag av erfarenhet att det inte brukar bli så. Men någongång ska väl vara den första?!

två sjuklingar och jag.

Trots att jag är trött som fan känner jag mig ändå på ett rätt okej humör. Har varit på möte på Trygghetsrådet och min kontakt där är fantastisk. Jag går alltid därifrån med ett leende på läpparna och ett boostat ego. Om det kunde kännas så varje dag skulle livet vara lite ljusare. Och om detta egoboostande någongång kunde leda till ett nytt jobb skulle leendet på läpparna vara permanent.

Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan och någongång ska väl vinden vända tillbaka.

Nu ska jag i alla fall gå ut och väcka den lilla huliganen, som sovit i snart tre och en halv timme. Helt galet. Men är man sjuk så är man. Inte för att det syns när han är vaken, men nätterna vittnar om en liten sjukling. Och nu har den stora också blivit sjuk. Verkligen awesome!

sjukt.

Ja, hade jag haft ett jobb hade jag fått göra det som de flesta andra småbarnsföräldrar gör denna månad. Vabba. Huliganen har blivit förkyld och hostar på nätterna. Och inte nog med det så har han lite feber också. Det var inte så längesen han hade feber faktiskt, men då var det den klassiska tre dagars-varianten. Nu vet jag inte om det beror enbart på förkylningen eller om de två sista tänderna bidrar med sitt.

Hursomhelst är han hemma från förskolan för andra dagen och just nu håller han på att tömma en av kökslådorna. Tror jag måste få i mig lite frukost typ pronto så att jag orkar med denna "sjukling". Tänk om man hade åtminstone hälften så mycket energi när man själv är sjuk. Helt galet!

jag och min soffa.

Barnet är på pyjamasparty hos farmor och farfar. Älskade är på 30-års galej. Tvätten är vikt. Köket är röjt. Huset är dammsugat. Den sena lunchen är på väg ner till magsäcken.

Med andra ord kan jag ligga framför teven resten av dagen utan dåligt samvete för att det finns tusen saker som ska göras eller någon som behöver uppmärksamhet. Tyvärr är jag inte helt ensam. Förkylningen envisas med att klänga sig kvar. Men med så mycket sofftid jag kommer hinna med innan huliganen ska hämtas imorrn borde jag ju kunna bli av med den. Tummarna är hållna!

inte enligt planen.

Typiskt. Typiskt. Typiskt.
Halsontet är kvar, dock lite bättre än igår. Men tyvärr är detta inte nog. Huvudvärk och lite högre temp än vanligt.
Känns som att universum inte vill att jag ska träna.

Tur jag har mitt fantastiska täcke som sällskap. Och ännu bättre är det att älskade är hemma så att jag kan ligga under täcket precis hela dagen.

inge mer väntan nu.

Idag var en bra dag. En dag jag längtat till. På grund av förkylning och en kniv som ville bita tillbaka blev väntan extra lång. Men som sagt, idag var det dags. Comeback på fotbollsplanen. Det var alldeles, alldeles underbart. Tungt som fan, men underbart.

Dock kände jag då jag kom hem hur ett litet halsont började smyga sig på och jag frös en hel del. Frossan försvann. Tyvärr inte halsontet. Men jag hoppas det försvinner över natten för det är träning igen redan imorrn och det vore jävligt taskigt om kroppen tvingade mig vänta ännu mer.

Så nu ska jag strax släcka lampan och stänga de gröna och hoppas på en bra natt och en friak hals imorrn.
Men först ska jag spela det där jävla Candy Crush. Beroendeframkallande som tusan och lika arg blir jag varje gång. Men jag har dragit ifrån älskade och det känns skönt.

badrumsposering.

Som ni vet lever jag ju efter mottot "bättre sent än aldrig". Typ väldigt ofta.
Men det är ju faktiskt sant.

Så här kommer lite fler husbilder. Denna gång är det badrummet som fått stå modell och jag ber om ursäkt om bilderna inte visar helheten, men ni får helt enkelt komma och hälsa på om ni vill ha själva känslan och verkligen se hur jävla snyggt det är.

Så är det.

Före...

... och efter.

Och har ni missat det (det kanske är någon läsare som inte vet om att min son har en egen blogg) så finns det fler husbilder på sonens blogg. På hans rum. Tyvärr inga före-bilder då de sitter som gisslan i min gamla hårddisk som har konstiga krav så jag kan inte rädda de just för tillfället. Men jag jobbar på att få hit någon expert på hårddisk-gisslandramor (dramer?) så förhoppningsvis kan de räddas innan de går helt förlorade.

Nåväl, för att komma åt inlägget där bilderna på hans otroligt fina rum (jag är grymt nöjd över det) är det bara att trycka här. Och när ni ändå är där och speciellt då om ni är där för första gången, kan ni ju läsa lite och kanske lämna en liten kommentar eller två. Jag vet att han skulle uppskatta det. Även om han är som sin mor. Inte särskilt effektiv med bloggandet.

Jaja, jag ska se om jag det finns något sorts kvällsfika innan jag kryper ner under täcket. Det är ju faktiskt en dag imorgon också och jag hoppas den har samma temperatur som idag för det gick ju faktiskt att vara utomhus idag.

Godnatt!

stygnfri men ändå lite ledsen.

Ingen bra dag att vara supporter på. Först åker Skellefteå på sin femte raka (!) förlust efter ännu en urusel match (från deras sida alltså). Sedan förlorar de svenska handbollsherrarna måstematchen mot Polen efter förnedrande 35-25. Så ingen semifinal och då heller ingen medalj.

Jag gråter inombords.

Annars har det varit en okej dag. Tog äntligen bort stygnen på knogen efter drygt tio dagar. Fingret är fortfarande inte helt återställt men nu slipper jag i alla fall den oerhörda smärtan när det drar i stygnen så fort jag använder handen (vilket är rätt ofta med tanke på att det är högern). Nu är det dock fortfarande jobbig smärta, men den smärtan kan jag träna bort och det är ju positivt.

När jag kom hem från lekdejten/läkarbesöket (svägerskan tog stygnen så sonen fick leka lite med kusinerna en stund) hade älskade städat och röjt upp i köket och stod och lagade mat. Jag kan verkligen vänja mig vid det.

Men så kom ju då kvällen med dubbla nederlag. Så jag ska krypa ner under täcket och förhoppningsvis är morgondagen lite bättre. Och varmare. Börjar bli riktigt less på denna kyla nu. Speciellt mina fötter, de är inte särskilt happy.

minus plus plus.

En händelserik dag kan man säga.
Började bra med sovmorgon till nio. En mysig familjefrukost följde på det.
Sedan hände något som inte var lika mysigt. Kniven jag diskade bet tillbaka. Rejält. Mitt på långfingrets knoge (inte den på fingret utan den nedre så att säga). Det gick fort och jag skrek. Skriket skrämde sonen och älskade trodde jag förlorat ett finger (han var på toa och hörde bara skriket). Men fingret satt tack och lov kvar. Blod var det säkert, jag kollade aldrig med rädsla för att svimma. Svärfar dök upp i samma veva och konstaterade att det behövdes sys.
Sonen följde med farfar medan älskade och jag for på akuten.

Två stygn blev det. Ont som satan gör det. Och långfingret är typ obrukbart för tillfället på grund av stygnen och smärtan. Verkligen skitkul. Och ännu värre blir det eftersom det är på högern. Verkligen awesome!

Men dagen blev bättre faktiskt. Precis då vi kliver in på akuten ringer storebror och berättar att de små bebisarna kom till världen igår kväll strax innan klockan åtta. En liten Albert och en liten Matilda. Så underbart!

Och inte nog med det, svärföräldrarna bjöd på palt till middag. Fantastiskt gott. Men lite krångligt att äta med fel hand.

Så, som sagt en händelserik dag. Nu ska jag avsluta den med att krypa ner under mitt varma täcke och se lite serier. Jag hoppas morgondagen är mer smärtfri.

mer sömn åt folket!

Den lilla huliganen sov hela natten inatt utan uppvak. Älskade snarkade inte en enda gång. Kissblåsan höll sig lugn och stilla. Allt detta innebar att jag sov ostört hela natten och det blev drygt sju och en halv timmes sömn. Så jävla skönt. Och med tanke på den begynnande förkylningen var det alldeles fantastiskt. Hoppas det fortsätter så här.

timingen kunde varit bättre.

Var på upptaktsmöte för fotbollen igår. Hade tänkt göra comeback nu när jobbet inte stör längre.
Ny tränare för säsongen och jag är grymt taggad att dra igång. Tre pass i veckan varav ett är en timmes fys, med start imorgon.

Vad händer då? Jo jag vaknade imorse med ont i halsen, huvudet och rätt mycket snor i näsan. Snacka om dålig timing. Men förhoppningsvis går det över snabbt för som sagt är jag grymt taggad att dra igång igen.

paranoid borde vara mitt mellannamn.

Läste precis att det varit inbrott idag i Öjebyn och älskade tog ingen nyckel när han for och spelade badminton. Det betyder att jag inte låste dörren när jag gick och la mig. Kommer jag att kunna somna innan han är hemma? Hm... Nej!

Och inte blir det bättre av att det låter som att det smyger runt någon på altanen. Fast jag vet att det bara droppar från taket slår hjärtat ett extra slag varje gång det låter. Snacka om att skrämma upp sig själv.

Hoppas älskade inte är alltför långt borta.

äggstra information.

Hela dagen har jag gått omkring och rapat ägg. Väldigt irriterande men framförallt väldigt underligt eftersom det enda äggrelaterade jag åt igår var små äggbitar i crustaderna till fördrinken och jag åt bara två stycken.

Jag tycker om ägg men att gå runt och rapa äggsmak en hel dag gör att jag börjar omvärdera om det verkligen är så gott.

tjugo fjorton.

Jaha. Första dagen på det nya året. Har än så länge inte hänt något utöver det vanliga så det känns som att det är precis som vilken onsdag som helst. Har varit ute på morgonen och skottat gården. Det är allt som hänt idag. Inte så spektakulärt alltså.

Gårdagen spenderades i väldigt gott sällskap i Bersika. Meningen var att vi skulle sova där men den lille huliganen vaknade strax innan tolvslaget (precis som ifjol) och sedan tyckte han att det var färdigsovet. Efter att ha försökt söva honom i nära nog två timmar gav vi upp och la honom i vagnen och promenerade hem. Visserligen skönt med en liten promenad, men när klockan är halv tre på natten finns det annat kul att göra. Som att sova till exempel. Knäppunge!

Ska försöka mig på någon sorts sammanfattning av 2013 men just nu ska jag passa på att äta någonting medan huliganen sover ute i vagnen.

God fortsättning på er allihopa!

sömn efterlyses!

För första gången på nästan sexton månader har jag nu lämnat bort barnet för att bara vara. Tidigare har jag alltid haft speciella planer när han sovit borta. Tanken var från början att jag skulle ut på partaj (älskade är på herrmiddag) och jag har varit grymt sugen hela veckan. Men som vanligt är det sömnen som ställer till det.

Det finns alltid en dag varje månad då jag är så trött så att ögonen svider och jag mest bara vill gråta mig igenom dagen. Den dagen är idag. Det kallas tajming. Typ.

precis lagom är alldeles lagom.

Okej. Jag vet att jag har slängt ur mig mindre trevliga saker om snön och kylan och så där. Men ösregn och plusgrader mindre än två veckor före jul? Känns väl typ sådär. Det får jättegärna vara snö men det behöver inte komma massor på en gång. Och kallt får det väl också vara eftersom snön får det svårt att vara kvar annars, men det behöver ju inte vara jättekallt.

Så för att sammanfatta det hela; lagom kallt och lagom mycket snö är okej. Ösregn och plusgrader i december är inte okej.
Okej?

hus vs. lägenhet.

Sådana här dagar saknar jag nästan lägenheten. Men då börjar jag tänka på alla fördelar ett hus har gentemot lägenhet (till exempel vårat fantastiska nya kök) och då kan jag ta lite snöskottning faktiskt. Och sedan tog det bara drygt en kvart att skotta av altanen så det kan jag leva med. Uppfarten är ockuperad av ett släp och en skruttbil (extrabilen som användes en gång innan den gick sönder och sedan bara stått och tagit upp plats) så den tar vi en annan dag.

Har även fått upp ljusslingan i busken. Köpte den förra året men först nu kom den upp av olika anledningar. Men som jag brukar säga: "Bättre sent än aldrig".

mitt namns dag.

Anna-dagen idag. Alltså min (och alla andra med samma namn förstås) dag.
Vad är bättre att fira den om inte med ett litet pass på gymmet (träffade en PT förra veckan och fick ett rätt kul program att följa) och sedan färdigställa köket? Eller det är inte helt klart då det fattas någon list och någon passbit, men i det stora hela är det klart och jag är så lycklig. Varje gång jag kliver in i köket nu fylls jag av lycka och värme. Och jag lovar att lägga ut bilder när det är helt klart.

Annars är det förkylt igen. Dock inte jag, men det hade nästan hellre fått vara jag som snorade och hostade. Det blir så satans gnälligt och den här vägra-sova-fast-jag-är-så-trött-att-jag-knappt-orkar-hålla-ögonen-öppna-fasen är inte rolig. Usch och fy! Men den här gången behöver jag inte ta hand om allt det själv och det är grymt skönt, för jag tror jag hade gått in i den berömda väggen då.

Nåväl, det är en dag imorgon också och även om den lille huliganen brukar sova till halv åtta-åtta på morgnarna (peppar, peppar...) är det lika bra att besöka drömmarnas värld. För inte blir det åtta sammanhängande timmars sömn inte. Det kommer vaknas och bökas. Som vanligt.

Godnatt!

bra men ändå inte.

Inatt har jag sovit drygt sju timmar. I ett svep. Vilket innebär att den lilla huliganen sovit hela natten utan uppvak. Första gången sedan han anlände. Fy fan så nice!

Fast det känns väl sådär just nu eftersom jag mår lite knas. Tröttheten den har blivit som en extra kroppsdel som inte går att amputera, så det är som det är med den. Men det här illamåendet vad är det för ett påhitt? Jag misstänker frukostkiwin. Den smakade lite annorlunda så säkert var det något galet.
Men barnet sover efter tre timmars bus på förskolan så jag ska krypa ner under täcket. Dock har jag ett litet dilemma, ska jag läsa, se serier eller kolla film? I-landsproblem när de som bäst.

en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

sova bort allting.

Sov till drygt halv tolv i morse och det var alldeles underbart. Dagen har sedan varit slö och lugn. Men jag är dock just nu lika trött som om jag sovit lika lite som vanligt. Huvudvärk har jag också. Och början på lite feber.

Den där sovmorgonen känns som en dröm.
Suck.

Jaja, bara lägga sig att sova och hoppas jag känner mig piggare i morgon för feber vill jag verkligen inte ha.

som förut.

Jaha då har man varit och jobbat lite. En av kollegorna blev lite sjuklig och självklart ställer jag upp. Det var roligt att jobba igen och jag saknar det väldigt mycket. Dock kan jag väl inte påstå att halsontet blev bättre. Så jag kan nog inte ignorera det längre för nu har snoret även kommIt.

Sjuk.
Det suger.
Men jag får i alla fall sovmorgon i morgon. Alltid något.

Godnatt!

det här är verkligen inte jag.

Undrar om jag kommer vinna pris som världens mest frekventa bloggare?!
Nej skämt åsido har haft lite upp och ner på senare tid och inte känt för att skriva.
Livet som arbetslös suger och jobben lyser med sin frånvaro. Har sökt lite jobb och har hunnit vara på en intervju så vi får väl se. Dock är jobbet som kan komma efter intervjun bara ett då-och-då-jobb så jag hoppas ju verkligen att något permanent dyker upp snart för annars kommer jag bli galen.

Jag gör absolut ingenting om dagarna längre. Kanske att jag dammsugar någongång eller packar upp någon låda i köket. Men annars blir det mest att jag ligger i soffan och ser serier. Hur jävla tragiskt är inte det? Och då kanske någon av er undrar hur jag hinner det med en ettårig vilding? Men då kan jag tala om för er att jag har tre timmar på förmiddagen då han är på förskolan och sedan har han börjat sova ett bra tag (peppar, peppar) när jag hämtar hem honom. Och sedan har jag ju alla kvällar fria nuförtiden. Så tid till att vara lat finns det gått om.

Men jag ska verkligen försöka rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Typ börja om att träna. Dock känner jag en begynnande smärta i halsen, men jag hoppas det bara är tillfälligt för jag har nyss varit sjuk och tänker inte vara det igen för då tar det ännu längre innan jag kan ta tag i mitt liv och ju längre tid som går desto svårare blir det att komma igen.

Suck.

Den enda livsglädjen just nu är mina favoritpojkar. De förgyller mina dagar och utan dem vette fåglarna vad jag hade gjort.

Just ja, på tal om köket så börjar det vara klart. Vi ska bara välja någon snygg tapet och sedan beställa en glasskiva (istället för kakel) och när det är klart är det bara dutteliduttandet kvar och jag kommer nog sitta en hel del i köket när det klart. Bara för att beundra skönheten. För det kommer bli så jävla snyggt!

Nåväl, barnet ligger ute i vagnen (han har blivit snorig och är lite väl grinig just nu) så jag ska passa på att lägga mig i soffan och göra det jag gör bäst... Hm, undra om jag kan få in det i mitt CV?!

mycket att göra på lite tid.

På grund av vår kära statsminister och hans kompisar i regeringen har jag bara kunnat bocka av två saker på min att göra-lista. Morgonens besök på det otroligt upplyftande stället som kallas Arbetsförmedlingen, gav noll och ingenting eftersom jag var tvungen att hämta barnet på förskolan innan det var min tur.

Hade ovannämnda personer tänkt lite utanför kartongen hade det kanske inte varit minst tjugofem arbetslösa före mig i kön och jag hade haft morgondagen till att beta av punkterna på min lista. Men nu måste jag åka dit imorgon igen och hoppas att jag hamnar högre upp på listan. Två dagar som försvinner utan att jag hinner göra saker som är lite halvt knepiga att göra i sällskap med en ettåring som är mer vild än tam.

Men, men har inte satt någon deadline på listan och som det ser ut på jobbfronten för tillfället har jag ju resten av mitt liv att göra klart den.

Suck.

många järn i elden.

Min första arbetslösa dag är snart slut. Att jag fortfarande är vaken är ett mysterium med tanke på att jag sov ytterst lite i natt och sedan varit i gång nästan hela dagen. Men jag antar att mitt nytvättade hår har lite med saken att göra. Jag vill inte skrämma barnen på förskolan imorrn så jag får nog se till att håret torkar innan jag lägger huvudet på kudden.

Annars har jag gjort lite nytta idag. Skrev en väldigt lång to-do-lista igår och jag har arbetat på bra för att beta av den. Imorrn betar jag av fler saker. Tre timmar har jag att göra saker som är lite knepiga att göra i sällskap av en ettåring. Så det finns inte tid för vila här inte.

Eller det gör det. Jag har ju kvällarna lediga nuförtiden.

en sista stund.

Gårdagen var riktigt kul. På förfesten. Sedan kom vi ut på krogen. Nu är jag ju inte där så ofta (igår var andra gången sedan i maj eller något sådant) men fy så tråkigt det har blivit. Fullt med småglin (som jag vet är i rätt ålder, men de är ändå småglin i mina ögon) och bartenders utan split vision (förlåt om jag trampar någon bartender på tårna, men det är fan inte normalt att man får stå i baren och vänta på att bli betjänad i minst tjugo minuter bara för att man inte står rakt fram).

Nej, jag och älskade gick och tog en nattpizza (bättre beslut har man väl tagit i sitt liv, men är man hungrig så är man och jag åt faktiskt bara halva så det är typ okej) och pratade renovering istället. Fullt normal diskussion på en pizzeria sent en lördagsnatt.

Idag har det inte blivit någon normal bakisdag. Men det är svårt när man har en liten huligan att se efter. Barnvakten (mamma) hade en tid att passa mitt på dagen så det var bara att kliva upp och ta en alvedon och se livet från den ljusa sidan.

Men det positiva med det är att köket är mindre ofärdigt nu (svärfar kom förbi och då brukar det alltid bli massor gjort) och jag ser ljuset i tunneln. Jag kan äntligen använda spisen igen (dock bara till att koka lättare saker eftersom vi inte har någon fläkt ännu) och framförallt jag slipper diska i badrummet. Halleluja!

Nu sitter jag på jobbet. För sista gången (om jag nu inte blir utringd när någon blir sjuk, för jag degraderas till vikarie) och det känns vemodigt som attan, men det finns ju ingenting att göra åt det. Bara att hålla tummarna att jag slipper leva i arbetslöshetens land alltför länge. Men jag får avsluta med att läsa favorittidningarna (Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland) så det känns bra. Dock är det stiltje på sidfronten (oj så ovanligt) så jag ska se lite serier innan det är niofika och idag är det jag som bjuder på fika. Mums!

fågel, fisk och mittemellan.

Trots att jag fått bråka med FK min sista fredagkväll på jobbet (som förutom bråket har varit helt okej med tanke på att jag var klar före tolv och ändå suttit och sett Idol i två timmar, jag är jävlart bäst) på grund av att de har så många konstiga nyhetsartiklar som måste vara med och man inte har så mycket tid till godo (jag kommer absolut sakna jobbet men inte FK), lägger jag mig för att sova (i alla fall snart, ska bara varva ner lite först) med ett leende läpparna. Dels för att jag har världens skönaste täcke (älskade vet verkligen vad jag behöver) och dels för att älskade har arbetat i köket medan jag har varit på jobbet. Och imorrn blir det ännu mer gjort och snart kanske jag kan laga ordentlig mat igen och framförallt jag slipper diska i badrummet.

Jaja, nu ska jag läsa lite innan jag stänger de gröna. I morgon är det lördag och för en gångs skull ska denna småbarnsmamma dricka lite dancing-juice (för att citera Bruno Mars) och ta sig ut på krogen. Det var inte igår om man säger så. Det var inte ens förra månaden, snarare typ två månader sedan. Så det är på tiden.

Så, godnatt!

en dag som vilken annan.

Gårdagen innehöll en hel del snor och hosta (lägligt nog blev båda sakerna värre just igår. Idag är det knappt någonting) men även lite pussel med köksinredningen. Så man kan väl säga att det blev plus minus noll.

Inga presenter (fick älskades på kvällen innan då det var ett nytt täcke (som är alldeles fantastiskt) och jag renbäddade) förutom tre flaskor rabarbersaft som svärmor kom med (presenten från dem kom i lördags i form av ett våffeljärn). Inget fika som det alltid brukar vara, men när man inte har något kök är det lite svårt. Så det kändes faktiskt inte som min födelsedag och för någon som älskar att fylla år kändes det typ skit.

Men det blev ost och kex-mys till två avsnitt Sons of Anarchy med älskade när barnet somnat. Det vägde upp litegrann.

Men samtidigt fyllde jag ju bara "nitton" (host, host) så vi slår på stort nästa år istället.

pengarna vann den här gången.

Brukar ju vara ledig en fredag varje månad och denna lediga fredag skulle egentligen ha varit denna fredag, men på grund av svårt med personalrekrytering och att jag snart inte har något jobb att gå till offrade jag min lediga fredag.

Kändes ju sådär, men som sagt snart kommer jag ha en massa lediga fredagar (självklart hoppas jag att det inte ska vara så alltför länge) så det gjorde inte så mycket att jag istället för att vara hemma och mysa med min son (som jag endast har kunnat göra en kväll den här veckan på grund av jobbet) satt inne i studion och läste Gävlenyheter. Men jag är ledig fyra dagar nu så det blir många myskvällar att se fram emot.

Annars börjar snorandet och hostandet gå åt rätt håll. Det går fortfarande en hel del näsdukar och jag får nästan svimattackar av allt hostande, men det är inte alls på samma nivå som tidigare i veckan så kanske blir jag av med eländet snart.

Och nu har köksrenoveringen börjat på allvar. Packningen och rivningen (i alla fall nittiofem procent av den) är klar. Imorgon är det golvläggning som står först på schemat och sedan får vi se vad som blir efter det. Men jag kan ju säga att jag hoppas det går fort för vi har köksbordet i allrummet, datarummet fullt med skåp och en ugn, det lilla förrådet bakom toan är belamrat med lådor och inget porslin eller bestick att äta med. Men som det kommer bli fint när det är klart.

Jaja, nu ska jag se lite Cityakuten (yes, jag har börjat med det igen) innan jag lägger igen de gröna. Imorgon är ju som sagt fullspäckad och med tanke på att älskade är halvt medvetslös och framförallt döv när han sover blir det nog en tidig morgon. Men jag ska försöka se till att han får ta morgonbestyren för om jag ska bli frisk någon gång måste jag få sova. Så det så.

Och eftersom jag bloggar från plattan kan jag inte göra den vanliga fancy nedräkningen och eftersom klockan är över midnatt är det ju EN dag kvar, men jag har ju inte sovit ännu så det är ju för mig fortfarande fredag och därför TVÅ dagar kvar. Så det kanske är lika bra att jag inte kan göra den vanliga fancy nedräkningen för jag skulle ju bara bli förvirrad.

Tack och hej skinkpastej!

men lämna mig för fan i fred!

Okej en liten rapport från sjukstugan kanske är på sin plats?
Febern stannade en och en halv dag typ innan den drog iväg till någon annan stackare. Tyvärr blev jag inte lämnad i fred efter det utan då tyckte både halsontet och snoret att det var fritt fram att komma.

Och tyvärr blir inte halsontet bättre med det jobb jag har och jag känner att jag inte kan missa mer jobbtillfällen nu när det snart är slut på sådana (förhoppningsvis inte så länge).

Sedan att den lille huliganen också blev förkyld i helgen och fick vara hemma från förskolan idag har inte förbättrat halsontet. Det blir mycket "nej!", "lägg tillbaka den där", "du får inte vara där", "NEEEJ!!!" om dagarna. Inte de bästa förutsättningarna att bli frisk kanske.

Men imorrn är det förskoletajm och det betyder att jag dels för sova (yeay!) och dels att rösten får vila. Det behövs eftersom jag jobbar två dagar till innan en dag ledigt och ytterligare en dag innan fyra dagars ledighet. Usch och fy! Varför kunde inte detta komma nästa månad när jag ändå inte har något annat för mig?

En annan sak som suger är att älskades semester tog slut i fredags och ännu mer sugigt är att han idag var tvungen att åka söderut för att laga ett trasigt blad. Det betyder alltså att jag idag var tvungen att ta hand om den lille huliganen (som förutom ett ton snor i näsan är fullt frisk och därför inte lugn en sekund) och efter att ha vaknat kvart över sex (jobbade igår) och sedan inte fått mer än typ tjugo minuters sömn under dagen kan jag ju säga att mina ögon svider som aldrig förr. Jag gör allt i min makt för att inte somna i studion.

Behöver jag säga att jag längtar tills barnet är på förskolan imorrn? Som jag ska sova. Men då kommer jag väl inte att kunna sova bara för det. Skulle då inte förvåna mig.

Dagar kvar:

4 5 6 7 8

det var det det.

Jaha. Tack för det liksom.
Från ingenstans kom smärtan i knäna, men jag tänkte att det berodde på löpturen tidigare. Halsen började ömma och det var väl kanske ett tecken som fick mig att tänka lite i alla fall. Tröttheten reagerade jag inte ens på då jag alltid typ är trött. Men när jag började svettas och frysa om vartannat kunde jag inte ignorera det längre.

Feber.

Inte mycket, men ändå feber. Tänkte jobba ändå, då jag ändå sitter själv i studion hela kvällarna. Men jag fick sluta ut det då jag knappt orkar sitta upp. Jävla piss och skit. Bara för att jag denna månad gått upp i tid på jobbet och jobbar typ varje kväll ska jag gå och bli sjuk. Jävla arsle!

Väntar på att svärmor ska ringa upp och förhoppningsvis komma hit och ta hand om den lille huliganen (som just för tillfället sitter och skriker i falsett, verkligen skitkul) medan älskade håller på att skruva ihop våran nya duschkabin.

Suck.

Dagar kvar:

 9 10 11 12 13

mammahjärtat är skakat.

Idag kom den. Den riktiga prövningen för mammahjärtat. Lämnade barnet utan älskade och det var lika jobbigt som jag hade föreställt mig. Gråten var hjärtskärande, men jag lyckades hålla tårarna borta och vände bara ryggen och for därifrån. Men jag har svårt att släppa det även om jag vet att det nog inte tog så lång tid innan det gick över och jag vet att de ringer om det är något. Ska försöka sysselsätta mig idag så att jag inte tänker på det så mycket. Men huvva så jobbigt det är. Fy.

det var ju nyss morgon.

Idag har tiden verkligen sprungit iväg. Vi åkte för att handla virke i lugn och ro och helt plötsligt var klockan hämta-hem-barnet. Sedan dess har det bara runnit på. Stan, stök och bök här hemma, middag, jobb och nu sitter jag här och äter popcorn (skålen stod framme och jag var hungrig och orkade inte göra en smörgås) och funderar på om jag ändå inte borde gå och sova.

Det är ju en dag imorgon också och vem vet hur hektisk den kommer bli, så det är nog lika bra att krypa ner under täcket. Speciellt eftersom jag nästan måste kisa för att se så att bokstäverna hamnar rätt. Helt galet!

... och sen var de bara två.

Tre dagar tog det (gårdagen räknas inte för det blev en hemmadag på grund av feber från onsdagens vaccinering) innan vi inte längre fick vara med honom på förskolan. Känns lite konstigt men ändå bättre än jag trodde. Men jag ska väl erkänna att om jag lämnat honom själv och sedan åkt hem ensam hade det nog känts annorlunda.

Men det blir ändå "bara" två och en halv timme vi får vara åtskilda eftersom vi fortfarande är i inskolnings-mode tills älskade är klar med sin semester (han har en vecka till).

Idag ska vi ta vara på denna egentid genom att fara iväg och köpa en massa virke till altanen och kanske även köpa det som behövs för hallen. Yes, det händer saker överallt just nu och jag längtar, längtar, längtar tills allt är klart. Då ska jag njuta!

Dagar kvar:

18 17 16 15 14

inget svart den här gången.

Att skolas in på förskolan tär verkligen på krafterna. Barnet somnade ovaggat strax före sju (det är tidigare än vanligt) och jag tänkte göra ett nytt försök att gå och sova tidigt. Förhoppningsvis slipper jag strömavbrott den här gången. Fast nu är ju älskade hemma så jag är inte rädd. Men bara för det behöver det ju inte bli strömavbrott, ifall nu strömmen tänkte vara lite busig.

Imorgon fortsätter inskolningen och då ska vi lämna honom en stund för första gången. Kommer nog bli lite jobbigt. För mig alltså. Han kommer inte märka att vi inte är där. Mammas stora kille!

Dagar kvar:

21 20 19 18 17

ta mig tillbaka till drömmarnas värld.

Just ja, glömde ju säga att jag inatt var väldigt nära att få gosa lite med den underbara mannen på bilden här under. Men eftersom jag inte ville vara otrogen mot älskade (till och med i drömmen är jag honom trogen, jag är fan en keeper alltså) avstod jag. Som jag ångrade mig när jag vaknade.

Mums!

den tredje årstiden.

Lagom till skolstarten (sonens alltså, jag har gått klart skola) kom höstrusket. Har fått sova med täcke i natt (har annars bara sovit med påslakanet) och regnet har öst ner sedan imorse och tyvärr verkar det inte bli något uppehåll på ett tag.

Inskolningen gick bra. Nu var det ju inte så avancerat just idag då vi bara var där en dryg timme. Det kommer nog bli värre då vi ska lämna honom. För mig alltså.

Dagar kvar:

22 21 20 19 18

mörker är inte min grej.

Jaha. Hur blev då natten? Gav den mig det jag som mest behöver? Nja skulle jag vilja svara. Den blev konstig tack vare strömavbrottet som drabbade större delen av stan igårkväll.

Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.

Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.

Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).

Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.

Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).

Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!

(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):

Dagar kvar:

23 22 21 20 19

en trevlig lördagskväll.

Efter några nätter med alldeles för lite sömn ligger jag redan redo för att sova. Jag har varit så in i helvetes trött de senaste dagarna så jag hoppas verkligen att denna natt ger mig det jag behöver. Sedan att det fortare blir imorrn ju tidigare jag somnar har absolut ingenting med saken att göra. Eller kanske lite. Fyra dagar har känts som minst en vecka.

oväntad egentid.

Vaknar upp. Huset är alldeles tyst. Den andra sidan av sängen är tom. Man skulle kunna tro att älskade har åkt iväg och tagit huliganen med sig. Det första är sant, att älskade har åkt iväg. Fjällvandring med pojkarna i helgen. Men att huliganen har följt med är inte sant. Det är bara det att jag har vaknat före honom. När hände det senast?

för er som vill.

Tänkte bara berätta om min helg. Inte för att det har hänt något särskilt utan bara för att det var längesen jag skrev och känner att jag borde skriva någonting i alla fall. Vill ni inte veta något om min helg kan ni läsa Aftonbladet eller något annat. Jag tvingar er inte att vara kvar här för som sagt det har inte hänt något särskilt.

Fredagen blev en vilodag för älskade (vilodag från altanbygget alltså) så vi for på stan en sväng. Sedan på kvällen kom svärmor förbi för att vakta den lille huliganen medan jag och min kära sambo åt en mycket god middag på Chiliköket. Behövligt med en kväll på tu man hand ibland. Kvällen slutade sedan i soffan med en film.

Lördagen innefattade lite fläng på dagen för att sluta i Luleå på kvällen för återträff med min gamla gymnasieklass. Eller åtminstone några av dem. Tio år sedan vi skildes åt efter tre väldigt roliga och minnesrika år. Fast om jag ska vara helt ärlig kom jag inte ihåg så mycket från dessa år när vi väl pratade om dem. Många saker som mina kära klasskamrater berättade har jag inget minne av så jag satt mest och funderade på om jag verkligen gick i samma klass som dem?!

Hursomhelst blev det många skratt och ett väldigt trevligt återseende. Hoppas det inte dröjer tio år till nästa gång.

Körde hem mitt i natten för att jag dels inte hade någon sovplats och dels för att jag ville sova hemma. Och hemma fick jag sova ensam. Älskade och huliganen var på kräftskiva i Bersika och stannade kvar där över natten. Det resulterade i nästan nio timmars sömn för min del och det var helt underbart. I typ fem timmar sedan blev jag skittrött för att jag hade fått sova för mycket. Aldrig blir det bra. Dagen har annars innehållit tre kilometers löpning, skrubbning av badkar, bus med huliganen, försäljning av nämnda badkar, pizza, mer bus och sedan en seg film som jag inte orkar se klart. I alla fall inte nu. För nu ska jag läsa en stund innan jag stänger ögonen.

Imorgon är en annan dag och vem vet vad den har att bjuda på (förutom en efterlängtad middagen världens bästa brudar) så då är det lika bra att vara något så när utvilad.
Så, godnatt!

måtte det gå över snart.

Efter två dagar med huset fullt av folk är jag helt slut. Tänderna är borstade och jag har redan krupit ner under täcket. Fast ska jag vara ärlig har jag legat här i nästan en och en halv timme redan, men jag har haft det roliga uppdraget att försöka söva en envis, övertrött och ovanligt tjorvig numera ettårig huligan. Puh är allt jag kan säga.

En dryg vecka har det varit bortskänkes-nivå på ungen vid läggdags. Tror det är tänder alternativt växtvärk eller både och som spökar. Men vilken orsak det än må vara är det lika frustrerande varje kväll. Jag menar hur svårt är det att sova när man är trött?

Jaja eftersom han nu verkar ha somnat (fast helt avslappnad är jag inte för jag har blivit lurad av tystnaden alltför många gånger) ska jag slå igång någon serie eller film. Jag hoppas på en natt med god sömn och fina drömmar. Vi får väl se imorrn när jag vaknar hur det blev med den saken.

ingen vanlig dag.

Livet är inte längre vad det en gång var. Det har fötts en liten krabat med tio fingrar, tio tår och en liten snopp. Röda hårstrån kan skönjas på hans vackra hjässa. En pappa klipper navelsträngen. En mamma ligger och pustar och gråter och är trött, svettig, klibbig, varm, kladdig och i chock att hon faktiskt klarade av det. Den lilla krabaten får efter lite omsorg av de snälla tanterna lägga sig på sin mammas bröst. Mamman fortsätter gråta. Tårar av glädje.

Den allra finaste, vackraste, kladdigaste, lagomt stora och alldeles, alldeles underbara lilla kille är äntligen här.

Och nu har det gått ett helt år. Ett år som har varit helt omtumlande och underbart. Att bli tre är verkligen en omställning och för en som tycker om att sova (typ jag) är det verkligen någonting alldeles speciellt att bli tre. Men all sömnbrist och alla stunder av irritation, frustration och tårar kan inte på något vis mäta sig med all den glädje, värme och ovillkorlig kärlek som präglat oss sedan den här dagen för ett år sedan.

Han är det allra bästa och självklart är jag partisk när jag säger det och jag är så lycklig att han kom till oss. Våran lilla huligan som precis nu fyller ett år!

"Mamma och pappa älskar dig mer än någonting annat i hela världen. Du har skänkt oss så mycket under detta år och vi ser fram emot vad du ska ge oss alla åren som kommer härnäst. Alla dagar, timmar, minuter, sekunder med dig är tid som aldrig kommer glömmas och alltid finnas där att tänka tillbaka på.
Tack för att du är våran son och att vi får vara dina föräldrar. Tack för att du finns i vårat liv. Vi ska göra allt för att ditt liv ska bli det bästa. Vi ska göra allt för att du ska få ha det bästa. Vi ska göra allt för att du aldrig ska behöva känna dig ensam eller ledsen. På samma sätt som du har gett oss kärlek, glädje och värme kommer vi att återgälda det miljoner gånger om.
Du är vårt allt! ♥"

något att minnas.

Precis ett år sedan det verkligen startade. Det som skulle sluta i det bästa. Smärtan som följde från och med nu är visserligen diffus och det var vid tillfället rätt obekvämt, men det var ändå en smärta jag skulle kunna gå igenom fler gånger.

Det dröjer dock ett drygt dygn innan mötet sker. Men bollen är i rullning och det bästa som hänt oss är verkligen på väg ut.

Lugnet som jag hade är jag fortfarande överraskad över. Jag har hela mitt liv trott att det skulle vara det värsta jag skulle vara med om, men så här i efterhand var det inte alls så farligt som jag målat upp det. Nu hade jag ju bedövning, men ändå. Det är fortfarande nästan ett år efteråt en gåta att jag verkligen inte drabbades av panik som jag så många gånger drömt att jag skulle göra.

Smärtan börjar på riktigt och om ett drygt dygn är det dags att mötas.
Jag och han.

från och med nu.

Precis ett år sedan vi fick det första tecknet på att någonting var på väg att hända. Precis ett år sedan det startade, det som skulle förändra våra liv för alltid. Det bästa som hänt började vid denna tid för ett år sedan leta sig utåt.

Men det skulle dröja något dygn till innan vi träffades första gången.
Men första steget togs precis nu.

två dagar i rad.

Tjugo över nio igår. Nio idag. Jag gillar det. Dock har jag haft en dryg timme vardera morgon där jag inte kunnat somna om på morgonsidan. Lite irriterande, men ibland har jag för mycket att tänka på helt enkelt.

Idag fortsätter färdigställandet av huliganens rum och jag ska även dra igång med lite bakning inför helgens stora happening. Kanske att jag kan sova bättre efter helgen då jag inte har så mycket att göra.

en vacker dag.

I helgen var vi upp till Jutis. Dels för att jag aldrig varit där när det inte varit snö och dels för att vi ville komma hemifrån en stund. Det var alldeles fantastiskt, förutom att jag sov som en kratta. Andas frisk luft och umgås med fina människor är livsglädje.
Jag bjuder på några bilder från lördagens lilla utflykt till Luspen.

Dricka vatten från en kallkälla var helt fantastiskt.

Underbar utsikt.

Är grymt stolt över att jag (som är sjukt höjdrädd) klarade
av att gå fram och tillbaka på den här bron. Läskigt var det!

Som sagt, underbar utsikt.

Älskade är lycklig.

En kart och ett moget hjortron i skogen på väg tillbaka till bilen.

Tillbaka till bilen. Min rygg var ajaj, mina fötter
varma som attan, men det var en riktigt
trevlig dag.

Idag har vi varit på Ikea. Vi lämnade den lille huliganen med mamma vilket vi inte alls ångrade för vi stod i dryga två timmar och planerade vårat nya kök och hade han varit med hade det inte varit kul. Inte ens lite. Men hursomhelst, vårat nya kök är planerat och nu är det inte länge kvar förrän renoveringen drar igång. Jag längtar.

Kanske inte just till själva renoveringen då jag inte tror det kommer vara så kul med kaos i köket samtidigt som man ska ta hand om den lille huliganen som absolut kommer vilja "hjälpa" till.

Men efteråt. Det längtar jag till.

Nåväl, natten innehöll alltför få timmar och eftersom även helgens sömn blev väldigt sporadisk ska jag stänga ögonen nu. Jag hoppas verkligen jag kan sova inatt för jag behöver det. Massor.

bättre än väntat.

Där sitter jag och dricker lite vin bara för att och ser teve och längtar till fredag när jag helt plötsligt hör någon låsa upp dörren. Mitt mörkrädda jag hinner under bara någon hundradel tänka en massa saker men den logiska sidan av mig tar över och slutledningsförmågan visar sig vara sann (det är faktiskt inte många som har en nyckel och två av dem skulle inte komma bara sådär och framförallt inte kring tio på kvällen). Så där står han helt plötsligt i hallen, älskade. Med all sin packning med ett leende på läpparna.

Världens bästa överraskning om ni frågar mig. Två dagar tidigare än väntat. Och om jag blev glad ska det bli spännande att se den lille huliganens min när älskade kommer hem från jobbet senare. Underbart!

en bra dag för vila.

Vaderna valde verkligen rätt dag att vara hårda och stela. Hade inte varit så sugen på att springa idag om jag inte hade haft ont. Så det får bli en vilodag. Men vad ska man hitta på idag egentligen?

framtidsplaner.

Så, det "spännande" som jag pratade om i det tidigare inlägget var att vi skulle på banken. Väl där fick vi goda besked så inom en snar framtid kommer vi att ha ett nytt fint kök. Det ser jag fram emot. Massor.

Annars fick jag migrän någon timme innan mötet, då vi redan var på stan för lunch. Det var bara att springa ner på apoteket (med femtio procents syn, då min migrän förvarnar med att göra ena ögat flimrigt) och köpa förebyggande medicin. Jag vet dock inte om det fungerade för synen brukar komma tillbaka efter en stund och sedan kommer huvudvärken. Men huvudvärken var inte lika jobbig som den brukar, så kanske fungerade medicinen.

Nåväl, jag ska lägga mig ner i soffan nu när jag fått lite saker gjorda. Kommer nog bli en tidig kväll ikväll. Eller jag kan ju försöka i alla fall.

sömn är ovärderligt.

Min son är duktig på mycket. Speciellt sova på natten. Inatt har han sovit tolv timmar (nästan på minuten) utan ett enda ljud. Helt sjukt underbart. Själv somnade jag strax före tolv så jag har sovit väldigt bra. Förutom att jag vaknat en miljard gånger på grund av drömmar. Och det är samma dröm varje gång, sonen eller älskade ramlar ur sängen. Det är skitjobbigt. Men som tur är somnade jag om lika fort som jag vaknade.

Idag väntar en spännande dag. Men jag berättar om det senare. Nu ska jag äta en banan och sedan dra på mig löparskorna. Nice!

dagen efter igår.

Jaha. Söndag. Huvudvärk. Torr i munnen. Tunga ögonlock. Yes, det var party igår. Barnet skeppades vi iväg på kollo hos sin mormor och vi bjöd hit lite nice folk. Kubb och sällskapsspel (det första tog hur lång tid som helst för att alla är värdelösa och det andra vann mitt lag med hästlängder) innan vi cyklade in mot stan. Väl där dansade vi lite, drack lite, strosade lite och åt en langos (som inte var den "rätta", men den "rätta" finns inte längre så då får man ta det som finns).

Kom hem kring halv tre och jag kände mig lite vinglig faktiskt. Men mest hade jag ont i benen. Men med tanke på att det igår först blev den vanliga tre kilometersrundan på morgonen och två cykelturer fram och tillbaka från stan är det kanske inte så konstigt. Idag tar jag en vilodag med gott samvete kan man säga.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är jävligt tur att de serverar drickan i plastflaskor i Kitteltältet. Annars hade nog gårdagen sett helt annorlunda ut.

D-vitamin junkie.

Som sig bör när jag väl får sovmorgon kan jag inte sova längre än typ halv nio. Men kanske hade det blivit längre om jag haft öronproppar för då hade jag nog inte vaknat av den där bilen som någon var tvungen att stå och varva med en bra stund utanför. Fast jag hade väl vaknat av någonting annat istället. Typ värmen. Det är väl typ hundra grader i sovrummet. Men jag klagar inte för nu har ju sommaren äntligen kommit hit igen så jag tänker inte säga någonting så att den försvinner igen.

Det är bara att acceptera denna "tidiga" morgon och snöra på sig löparskorna. Jag är så grymt stolt över mig själv som far ut varje morgon (med någon vilodag förstås) och att jag varje morgon vaknar med känslan av att jag verkligen VILL fara ut och springa. Sen väntar gräsklippning innan jag åker till stugan och joinar min son, som har tillbringat natten med sin mormor. Och har jag tur kommer älskade hem redan idag istället för imorron. Och ännu mer bra är att min lediga vecka infaller just nu. Hurra!

Jaja, magen börjar kurra så jag ska klä på mig och äta en banan innan jag drar iväg i den stekande värmen. Tror det får bli keps idag.

vilken härlig dag!

Idag har varit en väldigt bra dag. Löptur, gräsklippning och det bästa av allt; kramkalas med mina absoluta favoritpojkar. Den lille blev överlycklig av att få hem sin pappa och det var underbart att se.

Men detta är inte allt som hänt idag. Lagom till elva månadersdagen (i natt 01.32 är det elva månader sedan det bästa i mitt liv hände) tog den lille huliganen sina första steg. Han har visat vissa tendenser till det ett par dagar, men inte trodde vi att det skulle gå så snabbt att verkligen släppa taget. Men sammanlagt har det väl blivit en sisådär trettio steg och det förklarar att det har varit ett par bökiga nätter.

Jag blev så lycklig att jag grät en liten skvätt. Våran lilla, lilla plutt börjar verkligen bli stor. Det är nog bäst jag börjar ställa honom i bostadskö så att han får en bra lägenhet, för snart är det dags. Huvva, var tog tiden vägen?

stretchar krammuskeln.

Första inlägget från min nya fina leksak. Eftersom sonen börjar bli stor nu kände jag att jag måste ha en ny bebis, så idag köpte jag mig en surfplatta och än så länge är jag helt hooked. Det är nog tur att älskade är borta för nu kan jag sova med den här istället.

Nåväl, har krupit ner under täcket redan nu för de senaste tre nätterna har innehållit mindre sömn än vanligt och det kan nog vara bra om jag i alla fall får ordentligt med sömn någon natt. Men av erfarenhet vet jag att bara för att jag går och lägger mig tidigt betyder inte det alltid att jag somnar tidigt. Men jag ska försöka släcka lampan alldeles snart.

Dels för anledningen jag nämnde ovan, men också för att jag vill ha imorrn så fort som möjligt. En vecka och en dag har känts som minst två veckor så vi är utsvultna av saknad här hemma och det kommer bli ett gigantiskt kramkalas imorrn. Det kan jag lova.

Godnatt!

efterlysning.

Jag har en efterlysning som gäller sommaren.
Är det någon som sett den?
Sist den sågs hade den blå himmel, med något enstaka litet moln i fjärran, en liten lätt bris som svalkade skönt och framförallt var den varm och välkomnande.

Kommer inte riktigt ihåg när jag såg den senast, men det var definitivt någon dag förra veckan.

Om ni ser den får ni gärna be den komma tillbaka hit för den är enormt saknad. Enormt!

Från tjejen som tycker att långbyxor, tjocktröja, strumpor och värme i elementen inte är okej i mitten av juli.

ensam i mitt stora hus.

Älskade är borta och jobbar (ovanligt) och jag jobbade igår. Och det vet ni ju vad det betyder. Men skillnaden är att jag inte behövde åka till Bersika utan jag har sovit hemma. Vilket innebar att jag inte alls sov lika länge som jag brukar. Konstigt. Men jag har sovit hela natten utan avbrott och det händer ju inte så där superofta (typ aldrig) och det är ju alltid någonting.

Fast hursomhelst hade det bara blivit sova till klockan tio, för jag har faktiskt ställt klockan. Varför kanske ni undrar när jag inget barn har att kliva upp med? Då ska ni absolut få ett svar på den undran, därför att jag hade tänkt ta mig ut på en löprunda så här på morgonkvisten så att det blir gjort idag. För sedan väntar lunch/fika med människor jag inte träffar så jätteofta. En av dem har jag inte sett på typ två år kanske. Det blir superdupermegakuligt.

Angående löprundan så var jag ute igår också och det var så skönt (även om benen vägde två tusen ton när jag kom hem) och jag tänkte att jag skulle passa på att springa ensam också. Det är ingen större problem att ha med mig sonen i cykel-/joggingvagnen, men att springa ensam är någonting visst och det gäller ju att passa på när man väl får chansen.

Men jag undrar var solen är? Enligt väderprognoser lite här och var skulle det vara stor sol och varmt i helgen. Men de ljuger och jag tycker inte om det.

sova kan jag.

Älskade är ju borta och jobbar (men kommer hem ikväll) vilket betyder att jag och den lille huliganen sover i det gula huset när jag måste jobba.

Detta innebär i sin tur att jag ju får sovmorgon och idag råkade det visst bli rätt lång sovmorgon. Vaknade för en halvtimme sedan (?!). Men är man trött och ingen väcker en så blir det lätt så. Men jag kan erkänna att det blev lite för länge för huvudet mår sådär, men det går ju inte att göra någonting åt just nu.

Huliganen sover ute i vagnen så jag ska packa våra saker och sedan bara slappa tills han vaknar. Synd att vädret är mulet och tråkigt annars hade jag bättrat på min fina solbränna. Fast det är ju i alla fall inte kallt ute så det får väl gå ändå.

note to self.

Okej. Om du har en godisskål som innehåller choklad ställ den inte på köksbordet när solen gassar ute.

Inte för att det hände just här just idag. Bara som en påminnelse alltså.
Typ.

en lördag i min smak.

Älskade är iväg på partaj med boysen, den lille huliganen somnade av sig själv (det har inte hänt på väldigt, väldigt länge) för en dryg timme sedan och jag har bunkrat upp med ett kilo godis, jordnötsringar och Trocadero och de sista avsnitten av säsong två av serien Hart of Dixie (jag är sååå Team Wade!).

Det går ingen nöd på mig alltså.
Ifall någon funderade på det.

Jag åker tillbaka till Bluebell nu om ni vill mig något.
Adios!

jag kan se in i framtiden.

Det är lite skrämmande att jag visste redan tidigare i veckan hur den här natten och morgonen skulle bli.

Tidgare i veckan blev jag grymt sugen på att partaja idag, men av erfarenhet planerade jag inte in någonting (förutom systemet igår, men sådant måste man planera i förväg).

Och nu när jag sitter här och ser Bikupan på teve och försöker hålla koll på den lilla huliganen är jag glad att jag inte planerat in någonting för kvällen för det hade bara blivit som vanligt. Jag hade suttit och gäspat hela kvällen och sedan åkt hem när alla andra dragit på krogen.

Natten har varit varm och snarkig. Inga bra förutsättningar för party om man säger så. Men det kommer väl fler gånger antar jag.

Nu ska jag gå och ge huliganen lite gröt så kanske man slipper höra en massa gnäll.

sju dagar kan vara jättelänge.

Snart, snart, snart är jag äntligen ledig. Långledig. Min ledigvecka infaller så fort Gefle Dagblad är ivägskickad. Det ska bli så skönt att vara ledig. Men det vet ni ju redan att jag tycker, så jag ska inte ödsla bokstäver på det.

Vad ni dock inte vet är att jag får sovmorgon imorrn. Den andra (!) sovmorgonen på bara tre dagar. Det ni. Det är fan inte bara skit och elände att älskade är iväg och jobbar. Sen att jag har världens bästa svärföräldrar (framförallt svärfar i det här läget) gör allting ännu bättre.

I tisdags sov jag till kvart i tio. Imorrn ska jag sova minst till det i alla fall. Gärna lite längre.

Sen får det gärna bli fredag rätt fort för både jag och sonen saknar våran söta (men ibland rätt störande, i alla fall för min del när vi ska sova) tredje part i familjen.

Ska packa ihop mig så att jag kan dra så fort det står 100 procent på skärmen.

Ledighet här kommer jag!
Woohoo!!!

Ps. Jag är så trött så att jag ser stjärnor och hjärnan tog ledigt så fort jag läst in den sista lilla grejen för några minuter sedan (det tar någon minut från att det sista är inläst till att jag kan börja skickandet) så jag ber om ursäkt om det är lite svamligt. Fast å andra sidan är det för det mesta svamligt på den här sidan nuförtiden. Men det beror helt enkelt på att jag alltid är trött när jag ska blogga. För det finns fan bara tid för bloggen när jag skickar tidning. Tragiskt.

understimulans på alla håll och kanter.

Efter drygt en och en halv timmes bök och gorm sover äntligen sonen. Jag vet inte om det berodde på understimulans (det är svårt att hitta på så mycket när det är monsunstorm ute) eller bara ren och skär envishet, men det är helt åt skogen att det ska vara så jävla svårt att slappna av.

Men som sagt, han sover nu så jag ska äntligen äta middag och sen blir det soffhäng en stund innan det är dags atr sova.

Jag hoppas morgondagen bjuder på bättre väder och mer att göra. Både för mig som blir galen av gå runt här hemma och för sonen så att han kanske somnar fortare på kvällen. Visserligen jobbar jag imorrn så det är älskade som sköter nattningen men för hans skull.

So long!

ärlighet räcker längst.

Det finns verkligen bra människor där ute.

Gårdagens stadsbesök slutade med att jag tappade min plånbok. Jag upptäckte dock detta någon timme efter att jag kommit hem och då hade stan stängt. Det var bara att ringa och spärra bankkortet (hade fört över alla pengarna till älskades konto först ifall att) och göra en förlustanmälan till polisen. Som tur var hade jag ingenting av värde i plånboken, förutom två enkronor (allt annat är bara en massa plastkort och kvitton) och körkortet (som ju faktiskt går att få ett nytt).

Idag skulle jag ringa runt till några butiker för att se om den möjligtvis stannade kvar där utan att jag märkte det. Men innan jag hann göra det fick jag ett samtal om att den blivit upphittad och inlämnad på Nodo. Hämtade den och allt var kvar. Fast som sagt fanns det ju ingenting av värde där i och de där två kronorna hade jag nog inte saknat alltför mycket om upphittaren hade tagit dem.

Det gör mig så glad att det finns ärliga människor.
Fast å andra sidan kanske det hade varit andra tongångar om jag hade haft någonting av värde i den?

Men jag väljer att hylla människan som var så snäll. Denne får en "tummen upp" i tidningen (så lusläs den sektionen framöver så kommer ni se annonsen) och jag känner en lättnad att jag slipper fixa nytt körkort. Fast när jag tänker på det hade det kanske varit bra för kortet på mitt körkort är inte vackert?!

Nåväl, jag ska inte sitta här och babbla mer. Jag är ju som sagt ledig så jag ska stänga de gröna och sova. Förhoppningsvis blir det inte en liknande natt som den som var, för den var inte rolig. Inte på något sätt alls.

har ingen aning om vad som händer eller var jag är.

Jag kommer inte ihåg när jag senast var kvar på jobbet så här länge. Men idag har det inte gått bra. Usch och fy. Huvudet är snurrigt och ögonen är helt åt skogen. Timmarna från det att jag kom hit fram till för en liten stund sedan är ett töcken, så jag hoppas verkligen inte att inläsningen har blivit påverkad av mitt konstiga sinnestillstånd.

Fan, jag är så jävla trött. Men jag får verkligen skylla mig själv. Dessa kommande tre lediga dagar ska jag verkligen gå och sova i rätt tid om kvällarna. Och med rätt tid menar jag när jag lagt sonen och röjt undan i köket (mina nya kvällsrutiner ser ut som så att jag går runt med sonen i selen ett tag (hur länge beror lite på sonens sinnesstämning) och sedan städar jag upp i köket, vilket jag har börjat tycka om att göra (något fel måste det vara på mig)). Det finns ingen anledning att ligga vaken i soffan och se på skit på teven när jag kan gå och sova och förhoppningsvis få sova lite mer ordentligt.

Äh, jag känner att svamlar och skyller på att hjärnan är på väg att stänga av. Jag ska sluta skriva och inte tänka på någonting alls de sista minuterna av tidningsskicket, för jag behöver all tankeverksamhet och energi för att kunna köra bilen hem.

Godnatt!

det måste vara fel någonstans.

Jag tror det står fel i almanackan. För det har känts som fredagen den 13e idag. Hela dagen har varit åt helvete. Fy fan! Men nu är den snart slut. Även arbetskvällen är slut och jag får alldeles strax åka hem och krypa ner under täcket.

Imorrn är det lördag och det brukar innebära sovmorgon. Men vi får väl se hur det blir med den saken, har ju en tendens att inte kunna sova när jag väl får chansen. Suck.

Usch och fy vilken urbota tråkig och jävlig dag. Det är tur att jag har världens finaste pojkar där hemma som gör mig glad. Den lille har kommit flera gånger och gett mig en kram under dagen (han är inne i en kramfas och just idag passade det väldigt bra) och den stora gör mig glad över att bara finnas. Såklart.

Men som sagt, nu ska jag alldeles strax krypa ner och jag ska nog kramas lite tror jag. Med den stora. Den lille sover. Förhoppningsvis.

Blä, jag är så trött så jag svimmar snart. Ögonen svider och det är nästan så att det flimrar. Jag ska köra försiktigt hem så att det inte händer någonting. Fast det skulle ju inte göra mig förvånad med den dagen jag har haft.

Nej, nu ska jag förbereda för att åka hem medan den sista lilla biten av tidningen komprimeras och skickas iväg ute i sajberspäjsen.
Godnatt!

envis möter envisare.

Tre mornar i rad har jag lyckats få det lilla barnet att somna om på morgonkvisten. Vissa mornar har varit tuffare än andra, men jag har vunnit striderna i alla fall.

I måndags sov vi till tio. Igår till nio och idag åter till tio. Det känns skönt. Men som vanligt blir kroppen alldeles fucked up när den får sova så länge. Kanske vänjer den sig om detta fortsätter. Vilket jag verkligen hoppas.

Nu ska jag äta en god frukost innan barnet blir hungrig och vill ha all uppmärksamhet.

tydligen en omöjlig uppgift.

Åh, jag blir så jävla irriterad. När jag väl får sovmorgon kan jag inte sova. Ont i knäna och huvudet och en massa knasiga tankar som grumlar omkring i huvudet. Typ som att jag borde fara ut och springa snart för jag behöver röra på mig. En helt onödig tanke att ha just nu när jag bara behöver sova.

Ögonen svider av trötthet men det går inte att slappna av.
Jävla skit!

tänker tillbaka och förundras.

Ifjol sommar låg jag i soffan och svettades med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.

Ikväll ligger jag i soffan och svettas med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.

Den enda skillnaden är att siffrorna på vågen inte är lika höga nu och att han som bodde i magen då nu sover i sin säng i rummet bredvid.

Jag kan inte förstå hur jag överlevde som höggravid ifjol. Jag borde få medalj. Eller i alla fall något sorts pris.

som en annan gång, fast på ett annat sätt.

Jaha då fick man obehagliga flashbacks från en kall och mörk februarikväll för typ två år sedan.
Som tur var stod älgen (den här gången) på sidan av vägen och väntade på att korsa den tills jag passerat. Det var väldigt snällt av han/hon. Men nog hann jag bli gode rädd ändå.

Även om jag inte körde så fasligt fort hade det nog blivit en rejäl smäll om han/hon valt att korsa vägen någon minut tidigare för jag upptäckte han/hon väldigt sent. För inte satt jag och tittade efter älg mitt i torsdagsnatten och framförallt inte på det området.

Men som tur var hände ingenting förutom att jag fick flashbacks och blev lite skakig. Men nu när jag ligger i tryggt förvar under täcket på övervåningen hos svärföräldrarna (älskade är borta och jag har jobbat) känns det bättre. För här kan älgen inte komma åt mig.

Jag hoppas bara han/hon är borta tills imorrn för jag gillar verkligen inte älg. Om de nu inte serveras på en tallrik direkt från grillen med några goda tillbehör till förstås.

Åh, typiskt nu blev jag ju hungrig. Bäst att somna snabbt innan hjärnan hinner skvallra för magen.
Godnatt!

svårt att tro att det är sant.

Tänkte bara säga att klockan inte ens är imorrn och jag är redan klar på jobbet. Den andra tidningen håller på att skickas i detta nu. Jag är så chockad så jag skulle inte förvåna mig om jag skulle vakna alldeles strax och inse att klockan bara är sju och jag har båda tidningarna olästa.

Det vore en fruktansvärd mardröm.
Usch.

min önskan är min lag.

Att komma hem till ett helt tomt och tyst hus var inte igår. Känns väldigt konstigt men på ett sätt ändå skönt. Jag ska fira detta med att stänga de gröna och förhoppningsvis inte vakna förrän imorrnbitti. Och då menar jag inte tidigt imorrnbitti utan snarare senare på morgonen. Typ nio eller tio skulle jag inte tacka nej till.

Men säkerligen kommer jag vakna första gången när älskade ramlar in från krogen och sedan kommer jag säkert vakna tidigt trots att sonen är på övernattning hos sin farmor och farfar. Men önska får man och då önskar jag att jag denna natten sover som en klubbad säl och vaknar om åtta-nio timmar.

Okej?

som en blixt från klar himmel.

Har haft lite ont i magen hela dagen, men jag har trott det berodde på hunger. Men tydligen var det inte det. Från ingenstans kom det dåliga. (Väljer för er skull att skippa detaljerna.) Så fredagspartyt på jobbet uteblev och jag har istället legat i soffan och andats genom kramperna (det är tur att jag lärde mig att andas ordentligt för drygt nio månader sedan) som kommer lite då och då.

Meeen, det är ju också ett sätt att tillbringa en fredagskväll. Kanske inte mitt första val, men vad gör man?

Dock finns det ju en positiv sak med eländet, jag kan gå och lägga mig nu alldeles strax (måste ju först se vem som dansar i nästa veckas final). Det ska bli grymt skönt och jag ska hålla tummarna (så gott det går när man sover) att allt känns som vanligt när jag vaknar.

plötsligt händer det.

Jag undrar om sonen blivit less på mitt tjat om att jag är trött eller om det beror på någonting helt annat. Men oavsett anledning vill jag pussa och krama om honom extra mycket idag då han gav mig sovmorgon till HALV NIO! Tack för det underbara unge!

lördagsmys i ensamhet.

Bjöd in mig på grillat hos svärföräldrarna. Älskade är på svensexa (nej det är inte vi som ska gifta oss) och jag var väl inte superpepp på att äta ensam.

Så jag och sonen har varit där och ätit gott och umgåtts. Sonen somnade rätt fort när vi kom hem (dock inte utan att jag var tvungen att gå med honom i selen en stund, men det gick fort när han väl hamnade där) så nu väntar jag in Eurovisionen. Får väl se om jag orkar hålla mig vaken för det blev inte så bra sömn inatt (som om någon är chockad över det). Men är det bara bra låtar ska jag väl kunna klara det.

Men först ska jag se vem Sverige får möta i morgondagens final i hockey-VM. Just nu verkar det bli Schweiz, men USA har minst tjugo minuter på sig att göra något åt saken. Spännande!

till min son.

Om en dryg kvart har du funnits utanför lika länge som innanför. Tiden har verkligen sprungit iväg. Det var ju bara nyss som du kom ut alldeles liten, slemmig och fantastisk. Den här tiden vi hittills fått med varandra har varit den bästa tiden i mitt liv. Och även om kommunikationen är lite halvtaskig ibland (i alla fall från din sida) och vi inte riktigt förstår varandra fullt ut, så förstår vi varandra ändå på något sätt. Och vi lär oss nya saker om varandra för varje dag som går.

Mitt liv innan dig var det absolut inget fel på. Men sedan du kom har saker och ting fått ett annat ljus. Saker som förut varit viktiga är inte längre ens topp tio på listan över saker som är viktiga.

Skratt, värme och kärlek är bara några av de saker du tillför genom att bara vara du.
Att vakna på morgonen eller komma hem efter några timmars frånvaro och mötas av det finaste leendet gör att allt annat bara bleknar.

De här nio månaderna har innehållit så mycket och jag ser fram emot resterande tid vi kommer få tillsammans.

Ända sedan du kom ut och blev lagd på mitt bröst den där natten för nästan exakt nio månader sedan har jag älskat dig mest av allt i hela världen.

Du är mitt allt.

Ps. Imorrn kan du väl ge din mamma lite sovmorgon, okej?

jag och min ljudbok.

Som vanligt är det fredagsparty på jobbet. Och i väntan på att den ena tidningen ska skickas tänkte jag slänga iväg en rad eller två.
Inte för att jag tror att någon bryr sig utan bara för att jag känner att jag vill ha någonting att göra medan de sista fyrtionio procenten av tidningen bearbetas.

Min vecka har innehållit en massa promenader (yes, ni läste rätt). Började lyssna på en ljudbok i tisdags och då måste jag göra någonting medan jag lyssnar och promenader passar bra till sådant. Tre dagar i rad har jag varit ute och rört på min stackars kropp. Det är mycket för att vara jag, men det var en spännande bok.

I tisdags irrade jag dock bort mig bland villorna i Öjebyn (på Kullensidan) så det blev en extra lång promenad. Knäna och ryggen var väl inte överdrivet glada över det, men jag fick mycket ljudbok avklarat.

Idag har jag dock inte varit på någon promenad. Men jag har ändå lyssnat på bok. Jag har nämligen städat upp på altanen. Plockat undan snöskyffeln och sådana vintriga saker (jag vet att det borde ha blivit gjort, men prioriteringen har legat på annat) och plockat fram utemöblerna. Så till middagen premiäråt vi utomhus. Det var alldeles underbart. Synd bara att jag var tvungen att förstöra det mysiga med att åka och jobba.

Vädret har ju varit alldeles fantastiskt idag så jag har sprungit runt i shorts och bikini. Vilket var så fantastiskt så jag vet inte vad och det bästa med detta är att jag nu i sommar kan ha alla sommarkläder igen. Det är som att hitta nya kläder varje gång jag gräver i garderoben. Dock behöver jag köpa en ny bikini om jag inte vill att grannskapet ska behöva se två skinnpåsar hoppa ur den jag har idag. Men jag får lösa det för det vore tråkigt om jag skulle förstöra en rätt så okej grannsämja.

Nåväl, det är nittiotre procent kvar som ska bearbetas nu, så jag ska sluta skriva och förbereda för att läsa klart den andra tidningen. Tyvärr har jag bara fått en sida dit (av de fyra som saknas) så jag antar att det blir att vänta sedan. Jag gillar verkligen inte att vänta. Jag är för trött för det.

Det blev några fler än två rader, men den är rätt seg på att skicka. Kanske blir det segare eftersom jag bloggar, vad vet jag, men att bara sitta och titta på att det ska bli klart är lika kul som att se när färg torkar... Oj, nu står det "Filhantering klar". Härligt. Håll tummarna att den andra tidningen också vill ta helg fort.

So long!

Ps. Jag lyssnade klart på ljudboken idag. Så nu måste jag börja på en ny eller läsa en vanlig bok. Jag ska diskutera saken med mina knän och min rygg om de är med på ännu en vecka med en massa promenader. Så vi får se hur det blir.

svärord på svärord på svärord...

Men vad i hela jävla helvetet är det som är så jävla svårt??? Skicka de där sidorna nu innan jag blir mer jävla irriterad än jag redan är. Det ska fan inte vara så att man ska behöva vänta i en halvtimme (säkert mer, har dålig koll på vad klockan var när jag började vänta) på tre sidor, som borde ha varit klara för längesedan. Jävla idioter!

(Ursäkta alla svordomar, men jag är så jävla förbannat less på att det varje gång är samma sak!)

tändstickor i ögonen.

Har sovit som en kratta inatt. Hade sjukt svårt att somna och sedan vaknade jag en miljard gånger. Sovmorgon är ingenting som tilltalar sonen, så det var bara att kliva upp med ett leende (det är dock svårt att inte le när man kommer in i hans rum och möts av en leende liten plutt) halv åtta.

Hade hoppats på en powernap under dagen. Men tydligen tyckte sonen annorlunda. En halvtimme är allt jag har fått sova under dagen. Kulikuligt! Hade gärna sovit nu om det inte vore för jobbet. Och på något sätt känns det som att ångermanlandstidningarna inte vill att jag ska få åka hem riktigt än. För de har oskickat några sidor och jag har väntat en stund. Alltid denna jävla väntan.

Men efter att jag har lämnat detta ställe ikväll är jag ledig i tre dagar. Gissa vad jag ska göra då? Yes, gå och lägga mig tidigt. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Jaja, jag ska inte ödsla mer energi här. Fast å andra sidan håller det mig vaken, men jag har tyvärr inte så mycket mer att säga så jag får helt enkelt hitta något annat som kan hålla mina ögon öppna för själva arbetandet gör det ju inte.

Hejdå och godnatt (snart hoppas jag i alla fall)!

sådant som händer.

Och tre timmar senare. Kanske inte enligt planen men om ingen är hemma och väcker en och man är jävligt trött blir det lätt så.

Bara att väcka liv i gammelkroppen och förbereda sig inför jobbet. Men det känns jobbigt att lämna soffan. Det erkänner jag.

vila ögonen en stund.

Svärmor kom förbi och tog med sig sonen (min alltså, inte sin egen för han är och fiskar). Så nu när lunchen är på väg ner mot magsäcken ska jag lägga mig på soffan och sova. Min lediga vecka är över och då behövs en ordentlig powernap. Sweet!

kärlek på Degeränget.

Han är hemma nu. Känns bra.

det fattas en.

Äntligen söndag. Nu är det bara timmar istället för dagar tills älskade kommer hem från fjällen. Han är saknad. Massor.

fy fan!

Okej. Jag ska aldrig, aldrig, ALDRIG mer sova med öronproppar när jag är ensam.